Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 24. Ett modershjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Med dessa ord böjde han ett knä för den vackra unga flickan.
— Greta, sade han, jag älskar er. Jag bönfaller om er
genkärlek. Stöt mig icke tillbaka! Gör min dröm om lycka och
kärlek till verklighet! — Mitt lif har hittills varit så enformigt och
glädjetomt. Ännu har aldrig kärlekens lycka ledt mot mig. Men
jag känner nu dubbelt djupt, att ett lif utan kärlek ej är värdt att
lefva. Jag vill lyckliggöra er; er lycka skall äfven blifva min lycka.
Och i vår lyckas solsken skall fru grefvinnan glömma de sorgliga
stunder af bittraste missräkning, som en ovärdig beredt henne. I
förening med verkligt troget tillgifna vänner skall den ädla frun
aldrig känna sig öfvergifven. Gläd mig med ett enda ord, af
hvilket jag kan hämta hopp för framtiden!
Greta slog handen för sitt af djup purpurrodnad glödande
ansikte.
Man såg på henne, hvilken svår själföfvervinnelsens strid hon
kämpade med sig själf.
— Hoppas! Hoppas! utstötte hon plötsligen hastigt. Jag är
nu allt för upprörd för att kunna gifva mina känslor uttryck i ord.
Doktorn steg upp.
— Tack! Tack! utbrast han och tryckte å nyo Gretas hand
till sina läppar. Jag skall så mycket som möjligt söka påskynda
vår afresa.
— Herr doktor, ni glömmer fru grefvinnans tillstånd.
— Af hänsyn till henne kommer jag naturligtvis att uppskjuta
afresan, så länge sig göra låter, men i händelse någon ny fara
skulle hota den ädla frun . . .
— Herr doktor, unna mig nu lyckan att tå med fru
grefvinnan glädja mig af allt mitt hjärta!
— Men vill ni då icke höra någonting närmare därom, på
hvad sätt jag med mycken möda, ja, med verklig dödsfara
lyckades rädda fru grefvinnans barn? frågade läkaren, som sökte efter
tillfälle att kunna stanna kvar ännu längre i den vackra flickans
sällskap.
-— I morgon, herr doktor, i morgon, svarade Greta afböjande.
I dag skulle ni icke få några tacksamma utan i stället mycket
tankspridda åhörare.
Brummer försökte omfamna Greta och draga henne intill sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
