Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 25. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
— Ja, ja. Hämta fort allt, som behöfves! svarade Tschang.
Vi ska’ inte länge ta er godhet i anspråk.
Innan gubben hann förhindra det, hade Tschang redan stigit
in genom den öppna dörren.
Eremiten hade upprepade gånger sett sig om, emedan han
befarade, att Kramer aflossat skotten.
Därför hade han också varit så tankspridd, och först då det
var för sent, märkte han, att Tschang handlat så egenmäktigt.
Han mumlade en ed i skägget’ och skyndade efter in samt
ropade i verkligt vredesmod:
— Men hvarför hör ni då inte? Jag sa’ ju, att jag skulle
förbinda den sårade ute i det Iria. Jag känner ju hvarken er eller
er bekanting. Tror ni, att jag har lust att låta söla ned mina rum
med blod?
Tschang gick genom den öppna ytterdörren rakt in i första
bästa rum och satte där Folke på en stol.
— Det är väl ändå inte ert allvar, fader Elias, att ni vägrar
lämna denne person, som blifvit lömskt öfverfallen af en lönmördare,
ett skyddande tak öfver hufvudet? Nog vill ni väl ändå i förening
med mig bringa honom den första hjälpen?
— Men jag känner honom ju inte alls.
— Jag känner honom precis lika litet som ni, fader Elias.
Jag hörde, att ni var en mycket from man, och tog därför för gifvet,
att ni med glädje skulle utföra ett kristligt barmhärtighetsverk. Men
som ni vill. Är er fromhet endast sken och hyckleri, då tar jag
ensam hand om den stackars mannen här. Men naturligtvis kommer
jag då också att öfver allt berätta, hvilket underligt helgon ni är.
Fader Elias skar tänderna. Men han försökte på samma gång
få på sig en mycket vänlig och ärevördig min.
— Men, min bäste herre, sade han, hur kan ni bara tvifla
på min goda vilja? Jag är en gammal man, och denna
förskräckelse . . . Jag vet knappast, hvar jag har hufvudet. Här — här
i min fredliga bonings närmaste närhet begås ett sådant brott. ..
— Hämta hit vatten och förbandsartiklar!
— Genast.
Det dröjde emellertid tämligen länge, innan fader Elias kom igen.
Enligt all sannolikhet hade han i största hast först satt sig
i förbindelse med sina bekanta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
