Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 26. Godt hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
— Nå ja, sade han, gärna för mig må ni då stanna kvar,
tills skråman är läkt. Men jag kommer inte att genom er närvaro
låta störa mig i mina stilla vanor. Visserligen hatar jag inte
människorna, men jag har under ett långt lif gjort så bittra erfarenheter,
att jag känner mig lyckligast, när jag är ensam mellan mina fyra
väggar.
Doktorn ordinerade, att Folke skulle ta in en medicin, som
verkade feberstillande.
Denna medicin, ett hvitt pulver, hade han tagit med sig, och
han smakade nu i Folkes och Tschang Yaos närvaro däraf, liksom
för att förvissa sig om, att han också valt det rätta medikamentet.
— Nå ja, illa smakar det ju inte, sade han skämtande till
Tschang. Ni är också uppskakad af denna händelse, och om ni
vill, så kan ni ju också ta en nypa däraf.
Tschang var en smula misstrogen, och därför smakade han
på medicinen. Men sedan han det gjort, kände han sig lugnad.
Han tog afsked af den sårade med löfte att nästa dag komma
igen och göra sig underrättad om hans befinnande.
När han räckte Folke handen, tryckte han en hopviken
papperslapp i hans hand.
Detta papper innehöll den instruktion, efter hvilken Folke
borde handla.
Äfven doktor Brummer tog snart afsked.
Mot eremiten hade han, naturligtvis af beräkning, varit mycket
snäf i sitt sätt. Han ville ju inte låta de båda andra veta, att han
var mycket god vän med fader Elias.
Så snart doktorn aflägsnat sig, uppmanade eremiten Folke
att ta in af medicinen.
Herr Wallmark var heller inte obenägen därför. Men då gjorde
han den iakttagelsen, att gubben hastigt bytte ut den ask, som
doktorn ställt på bordet, mot en likadan, som han haft i fickan.
Det var en liten nätt öfverraskning.
Naturligtvis beslöt genast Folke att icke alls ta in medicinen.
Vips betjänade han sig af tillfället att i gubbens eget
dricksglas, hvari lanns vin, hälla en liten dosis af det hvita pulvret.
— Se så, min gosse lille, småskrattade Folke själfförnöjda nu
ska’ du först känna efter, hur smörjan smakar, samt visa mig, hur
den bekommer dig, och sedan — tar jag i alla fall inte in den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
