Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 28. Rymningsförsöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
att han måtte visa henne en väg ut ur detta förfärliga näste; ty
hvart hon än såg, öfver allt var gården omgifven af en hög
ringmur, hvilken kom en flykt öfver den samma ut i det fria att synas
nästan som en omöjlighet.
Plötsligt släppte Greta grefvinnan och skyndade utmed muren
för att se, om. hon inte kunde finna något ställe, där det var
möjligt att stiga öfver den samma. Men hur hon än spejade, reste sig
öfver allt oöfverstigliga hinder.
De olyckligas situation blef allt betänkligare, om man betänkte
det faktum, att deras flykt redan blifvit upptäckt.
Ty hvad var väl naturligare, än att männen, hvilkas röster
Greta hört, snart skulle komma ned, anställa spaningar och
uppbjuda allt för att infånga flyktingarna och återföra dem till fängelset?
Redan nästa minut kunde detta öde drabba de i sin nuvarande
belägenhet så godt som alldeles värnlösa fruntimren.
— Gud i himmelen hjälp oss! bad Greta, sedan hon
upprepade gånger sprungit fram och åter utmed muren och ingenstädes
funnit något ställe, där de skulle kunnat stiga öfver.
Strax därpå tillade hon för att hindra Lillys mod och
tillförsikt att sjunka:
— Misströsta inte; jag finner nog på råd.
Åter igen skyndade hon öfver gården i hopp om att finna en
stege eller något annat föremål, som de skulle kunna ha användt
för att komma öfver muren.
Då utstötte hon plötsligt ett ljud af den gladaste öfverraskning.
Hon hade händelsevis upptäckt den utmed muren nedhängande
repstegen, hvilken grefven och hans betjänt användt, då de inträngt
i eremitens väl förskansade boning.
— Hitåt . . . kom hit, fru grefvinna! ropade hon i sin glädje
mycket högre, än som behöfts och var tjänligt.
Lilly skyndade dit.
— En repstege, fru grefvinna. Fort, fort! Stig uppför den!
— Herre Gud, Greta, skulle man ha utställt en fälla för oss,
så att bofvarna nu lura på oss där ute? frågade med darrande röst
grefvinnan, som vid åsynen af repstegen fattade misstankar.
— Rädda er! Stig fort upp på muren, fru grefvinna! manade
Greta. Hör, man kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
