Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 29. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
— Ja visst, så är det. Men vi måste ut, vi måste spränga
upp falluckan, kosta hvad det vill.
Med förenade krafter satte männen händerna mot luckan för
att få upp den.
— Ännu en gång, John! uppmanade grefven. Luckan ger
med sig; jag hörde det knaka.
Och åter igen angrepo de båda männen samtidigt luckan.
Ett doft brak, och den uppsprängda falluckan flög upp med stort
buller.
Redan i nästa ögonblick stod grefven uppe i rummet. John
följde honom hack i häl.
— Jag slår ögonblickligen den hunden till marken, om han
kommer i min väg, röt grefven.
— Nå ja, mig ska’ han också få lära känna, sekunderade John.
Fnysande af vrede rusade grefven genom rummet.
— Kom, kom! ropade han. Den skurken tyckes redan vara ute
på gården.
— Hörde ni skriket, herr grefve? Det var en kvinna. En
fruntimmersröst var det, utbrast hastigt betjänten.
— Lilly! stönade Adlerström och sprang till dörren samt
försökte öppna den. Ut! Ut! Men så hjälp mig då att spränga
dörren; den är ju reglad.
— Galenskaper! utbrast John, när han hörde sin herres afsikt.
Vet ni då inte alls, på hvilken väg vi kommit in? Ut genom
fönstret! — Se här, hitåt!
Betjänten drog sin herre nästan med våld till fönstret och
skrek:
— Där . . se där! På muren där ute står hon ju.
Herr Adlerström utstötte vid åsynen af den kvinnogestalt, som
stod där ute på ringmuren, ett skri, om hvilket man ej kunde säga,
huruvida det var ett ljud af förskräckelse eller af glädje och triumf.
Han trängde John, hvilken just stod i begrepp att svinga sig
ut genofn fönstret, hastigt åt sidan, eftersom han ovilkorligen ville
vara den förste.
Från muren skallade i detta ögonblick ett skri af förfäran.
— De komma ... där komma de redan, hördes grefvinnan
Lillys röst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
