Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 30. Räddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
xMed en snabb beslutsamhet fattade då Folke den i händelse
af behof i beredskap liggande käppen och gaf den skurkaktige
betjänten ett slag.
Sedan förde han i största hast äfven Greta i säkerhet med
den varsamhet, som omständigheterna medgåfvo.
— Ändtligen! Ändtligen! Gud vare lof, ni är nu räddad,
fru grefvinna. Ändtligen ser jag er åter, jublade Folke, i det han
varmt och hjärtligt tryckte Lillys hand.
— Folke . . , käre, gode Folke! Ni — ni är vår räddare,
hviskade Lilly. Hur skall jag tillfyllest kunna tacka er för er hjälp?
Hur har ni kommit hit . . .
— Sedan — sedan, fru grefvinna! föll Folke Lilly i talet.
Nu gäller det först af allt att fortast möjligt komma långt bort från
dessa farliga bofvar.
Han tog barnet från hennes arm och bjöd henne i stället sin
som stöd.
— Kom, Lilly! bad han djupt rörd. Kom äfven ni, kära Greta!
uppmanade han kammarjungfrun. Gud välsigne er för de trogna
tjänster, som ni gjort er stackars olyckliga matmor! Ty det anar
mig redan, att ni är själen i detta företag, som nu krönts med
sådan framgång. Följ mig, så få vi sedan vidare talas vid. Här
är inte rådligt att stanna kvar.
Med mildt våld drog Folke grefvinnan med sig bort.
— Gif mig barnet, herr Wallmark! bad Greta. Jag ska’ bära
det, så att ni bättre kan stödja fru grefvinnan, som ännu är så svag.
Folke uppfyllde denna önskan, ty han kände ju, att grefvinnan
var så upprörd, att hon darrade.
— Ja, bara bort — långt bort härifrån! snyftade Lilly. Långt
fjärran härifrån vill jag skaffa mig och mitt barn ett nytt hem
ty aldrig kan jag mera återvända dit, där vi, jag och mitt barn,
ingen dag, ja, ingen stund äro säkra till lifvet. O Gud i himmelen,
hvilken ryslig människa är icke ändå grefven, den man, som är
min make!
Lilly stödde sig tungt på Folkes arm, smög sig hjälpsökande
intill och höll sig krampaktigt last i honom, liksom fruktade hon,
att de illasinnade personer, som ville hennes fördärf, kunde komma
sättande efter henne. Nu tryggade hon sig till honom, för hvilken
hennes hjärta en gång klappat af varm kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
