Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Den där skurken skulle, om han såg sin ljusskygga plan
genomskådad, säkerligen intet ögonblick bäfva tillbaka för att begå ett
mord.
Korteligen, Greta såg sig ingen annan råd än att stanna kvar
här och att söka’ afvända den hotande ofärden, så godt hon var i
stånd till.
Och nu befann sig den hemske karlen på knappa femton stegs
afstånd från henne.
Då for den tanken genom flickans hjärna, om hon helt enkelt
skulle skjuta ned den ankommande utan att först vänta och se hvad
han skulle ta sig till.
Redan höjde hon revolvern. Strax sänkte hon dock åter
handen med vapnet.
— Nej, ljöd det i hannes själ, det vore ju ett mord, ett
för-bannelsevärdt lönmord. Jag har inte vapnet för att begå ett mord
utan för att i allra högsta nödfall därmed värna och skydda mig
själf och fru grefvinnan. Endast ifall det blir fråga om nödvärn,
får jag skjuta, men i en så förtviflad situation är jag ju ännu icke.
Flickan hade under de senaste minuterna haft sin
uppmärksamhet så fullständigt koncentrerad på den obekantes görande och
låtande, att hon därför icke alls lagt märke till en annan tilldragelse.
Därpå blef hon först uppmärksamgjord genom de ord, som
den där spionen nu yttrade.
— Sannerligen tror jag icke, att det är de, sade nu karlen.
Månne jag ska’ visa mig? Ett vågstycke vore det verkligen, men
ett rasande lyckadt skämt vore det, om jag kunde dra grefven vid
näsan och narra honom april. Ja, så ta’ mig tusan är det inte det.
Sannerligen tror jag inte, att de äro på rätt spår, och att någon
redan upplyst dem om, att grefvinnan befinner sig i tjufskyttens
bostad. Tänk, om de skulle förekomma mig, det vill säga doktorn!
Men vänta; det ska’ vi nog sätta p för.
Strax därpå hostade den listige skälmen tämligen högt några
gånger.
— Hvem är här? hördes nu till Gretas namnlösa förfäran
grefvens röst.
Mannen, hvilken, såsom vi nu med det samma vilja upplysa
om, ej var någon annan än Kramer, den skurkaktige doktor
Brum-mers förtrogne, svarade ej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
