Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 31. Smärtsam öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
ankomst, men jag inser nu, att det icke öfverensstämmer med
försynens rådslut.
Sedan gaf hon hustru Mattsson i uppdrag att fort
anskaffa en vagn, i hvilken de båda fruntimren med barnet ämnade
afresa.
Medan kvinnan gick fram i byn för att anskaffa skjuts, skref
grefvinnan Lilly ett bref till Hildur och Folke, hvilket hon sedan
lämnade hustru Mattsson med anhållan, att denna i sin tur måtte
lämna det till herr Wallmark.
Kvinnan gjorde några blyga försök att förmå grefvinnan att
stanna kvar längre, men när hon såg, att det var fruktlöst, fogade
hon sig i det oundvikliga och lofvade att endast till herr Wallmark
personligen utlämna det henne anförtrodda brefvet.
Strax därpå lämnade Lilly med sitt barn, ledsagad af hustru
Mattsson, den senares stuga för att begifva sig dit, där skjutsen var
bestäld.
Där tog hon afsked at kvinnan och gaf henne för hennes
besvär och till minne af sig ett smycke af guld, men med bönen att
ej säga någon människa, hvart hon tagit vägen.
Några minuter senare bestego Lilly och hennes
kammarjungfru den i en hast iordningstälda och förspända vagnen.
Först i det ögonblick, då körsvennen förklarade, det allt vore
klart till afresa, sade grefvinnan honom resans mål. Mannen kom
alltså ej i tillfälle att tala med någon annan härom.
Strax därpå rullade vagnen ut genom grinden och landsvägen
bort i motsatt riktning mot Stensnäs.
— Ack, hviskade Lilly, det blir för den gode Folke och
min kära väninna en mycket smärtsam öfverraskning, när de
komma och få höra, att vi icke äro kvar. Men jag kan ju icke
hjälpa det. Jag vågade ej stanna där. Folke måste söka
glömma mig, han får ej hysa några förhoppningar, som jag aldrig
kan uppfylla, så länge grefve Adlerström lefver. Om jag också
är en bofs maka, så är jag ju i alla fall en hustru, som är
bunden af sin en gång vid altaret svurna trohetse4 Jag å min
sida kommer ej att i något hänseende handla så, att jag efteråt
får skäl att göra mig den allra ringaste förebråelse. — Stackars,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
