Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 34. Afskedsbrefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
TRETTIOFJÄRDE KAPITLET.
Afskeds brefvet.
Orsaken till de båda väntades så långa uteblifvande var helt
enkelt den, att åkdonet, hvari de färdades, råkat i olag. Muttern,
som kvarhöll ena framhjulet, hade lossat, så att hjulet, rätt som det
var, gled af axeln, och den härpå oförberedde kusken föll ned från
sin plats.
Lyckligtvis skadade han sig icke nämnvärdt i fallet, och han
var strax på benen igen för att söka efter den förlorade muttern.
Äfven de åkande stego ur, och Folke hjälpte till att leta, men
förgäfves.
Det återstod slutligen ingenting annat än att köra till närmaste
gård för att där söka få förlusten ersatt.
Kusken satte hjulet på axeln och måste sedan gå bredvid för
att tillse, att det icke åter gled af.
Sent omsider kommo de på detta sätt till en gård, där skadan
provisoriskt reparerades.
Allt detta tog lång tid i anspråk, och häraf kom det sig, att
Folke och Hildur läto vänta på sig så länge. Ändtligen kunde de
åter sitta upp och fortsätta färden.
Då de nu- åkt cirka en kvart, höll kusken åter plötsligt in
hästarna.
— Se så där, ja, har det nu händt någon olycka igen?
utbrast Folke i förargad ton.
Han böjde sig utanför den uppslagna suffletten för att se,
hvad som var å färde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
