Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 35. Herre och tjänare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
— Bara prat! inföll John med en afgörande gest. Ert långa
tals korta mening är den, att ni är rädd för att bli häktad och
tycker, att det kunde vara godt nog åt mig, om jag finge släppa till
mitt skinn för er räkning. Men det kan väl aldrig falla mig in. Vi
stå icke längre i sådant förhållande till hvarandra, att jag måste
dansa efter er pipa. Jag inbillar mig nu vara precis det samma
som ni.
Att grefven nu blef arg, det är ju ej att undra på. Han
utbrast :
— En gränslöst dum och på samma gång fräck människa är
du, John, det inser jag nu först riktigt tydligt. Men vänta bara,
tills vidare har jag dig nog ännu i mitt våld. Du ska’ bara inte
tro, att du så utan vidare kan uppsäga mig lydnad. Dina pängar
äro i mitt förvar, och jag svär, att du aldrig mer ska’ få se ett öre
af dem, om du inbillar dig, att jag tål någon oförskämdhet från din
sida. Ännu är jag herre och du tjänare, kom det ihåg! Yttra bara
ett ord till, som icke behagar mig, och jag skall störta äfven dig,
om jag ser, att det gäller mitt eget skinn.
John blef pionröd af vrede. Redan hade han med bägge
händerna gripit grefven för bröstet, när han plötsligt tycktes komma
på en annan tanke.
— Ja, jag antar väl det, att du nu ändtligen tar ditt förnuft
till fånga, sade då herr Adlerström. Tänk bara på det, att man
inte äter någonting så hett, som det kokas! Man stormar heller
inte himlen, ty träden växa, såsom du nog torde veta, icke ända
upp i himlen. Endast steg för steg kommer man framåt i världen.
Den, som blindt stormar fram, får icke beklaga sig öfver, om han
rusar i fördärfvet. Men den betänksamme kommer, om också
långsamt, så likväl säkert en gång, till målet. Du, John, har all orsak
att gå mycket betänksamt till väga i allt, hvad du företager dig.
Du må icke till äfventyrs inbilla dig, att du vore räddad, om du nu
också hade dina pängar i fickan. Först då kunna pängarna gagna
dig något, när du banat väg för dig. Vore du nog oklok att
öfvergifva mig i min nuvarande kinkiga belägenhet, så skulle du inte
komma långt, om du också hade aldrig så mycke’ pängar. Från
och med det ögonblick, då du lämnar mig, är du min fiende. Har
du förstått? Blefve jag häktad, så hade jag då sannerligen ingen
anledning att önska dig lycklig resa; ty hur ginge det väl då med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
