Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 36. I fällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
i
bakom sig hörde en egendomlig hvissling. Denna hvissling föreföll
honom så bekant.
Genast stannade grefven och kom sedan tillbaka. Därvid
utbrast han gladt:
— John, du här?
— Förvånar det er? Jag har ju beställt er hit, ljöd
betjäntens svar.
— Ja, visserligen har du det gjort, men gömstället är ju inte
precis här. Och sedan var jag också nästan rädd för, att de båda
spetsbofvarna upphunnit dig.
— Nå ja, långt ifrån var det inte, sade John med en sötsur
grimas, men till sist drog jag dem ändå vid näsan.
— Hvar äro de då nu, John?
— De gnodde visst i väg bortåt bergåsen till.
— Det var tur, ty dit visade jag händelsevis polisen och mitt
folk.
— Hva’? Har ni själf talat med polisen?
— Naturligtvis.
— Och hvad sa’ bylingen?
— Jo, det skulle bli dem ett sannt nöje att låta skarprättaren
kapa af din nacke, sa’ de, svarade grefven skrattande,
— Inga dumma kvickheter; det undanber jag mig, brummade
John förargad.
— Se så, var nu bara inte ängslig! Det är inte alls så
farligt, som vi fruktade, fortfor grefven. Vi ha i själfva verket
ängslat oss i onödan.
— Berätta, herr grefve! uppmanade betjänten. Hvilka voro
då de båda skurkar, som så envist satte efter mig?
— Vet du inte det ännu?
— Ack, jag såg dem ju inte så noga. Jag kunde väl inte
vänta, tills de voro alldeles inpå mig, ty stt de ville åt just mig,
det framgick ju tydligt nog af allt.
— Men du måste väl ha känt igen långe Masse.
— Var det han?
— Ja visst.
— Inte? Hur tusan skulle han ha kommit hit?
— Han har rymt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
