Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 37. Ur regnet i takdroppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Lyssnande spejade han fram bakom busken.
Då såg han, att arbetarna från Stensnäs spridde sig åt alla
håll i skogen.
En af dem kom händelsevis rakt emot honom, och han hörde
honom yttra:
— Det är nog bara ett skojarknep. Det kunde jag väl tro,
att inte Mattsson, om han verkligen varit här, skulle stanna kvar,
tills polisen kom och lade vanta/na på honom. Och den där
historien med John är då helt och hållet gripen ur luften. De båda
skälmarna vilja bara störta en annan för att själfva kunna dra sig
ur snaran.
Mattsson hade hört dessa ord. Då insåg han, att det ändå
måste finnas något sannt i den andres ord, att John ej vore kvar.
Han lät mannen komma ända fram till busken och visade sig
då för honom. Arbetaren tog vid åsynen af Mattsson förskräckt ett
steg baklänges.
Men strax därpå ropade han med hög röst:
— Hallå! Här är långe Masse.
— Ja visst. Här är jag, instämde Mattsson. Ni behöfver inte
alls vara ängslig för mig. Säg mig bara, om jag hört rätt, att
John inte längre är kvar!
— Att John inte är kvar, det ser ju en blind, svarade
arbetaren. Och att ni och er kamrat bara drifvit med polisen, det är
ju alldeles tydligt.
Arbetarens rop hade icke förklingat ohörda. Genast skyndade
andra personer till, bland dem äfven poliskonstapeln.
Mattsson kom nu fram ur sitt gömställe, och icke anande
någonting godt gick han oförskräckt emot männen.
— Ja, så sannerligen är det inte han.
— Det år långe Masse.
— Här är han.
— Men John finns inte här.
Så ropade de tillskyndande nästan samtidigt.
— Jo, det vore just härligt, om karlen under min korta
frånvaro skulle ha gifvit sig i väg, utbrast Mattsson i vredesmod och
skyndade nu förbi de förskräckt tillbakavikande männen rakt fram
till den plats, där öfverkonstapeln och den fängslade fången stodo.
Den senare ropade redan på långt afstånd:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
