Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 38. En strid på landsvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
åtminstone orkade gå med till närmaste gård, så är jag gärna
beredd att där lega skjuts åt er.
Tschang hade ju redan märke, i hvilket svaghetstillstånd
Mattsson ännu befann sig.
— Gud löne er! sade Mattsson- och vacklade vid Tschangs
sida bort i riktning mot landsvägen.
Det föll sig så obeskrifligt svårt för honom att gå, oaktadt
Tschang stödde honom.
— Nå ja, sade Tschang, skulle det inte vara er möjligt att
gå längre, så skyndar jag ensam till närmaste bondgård och hämtar
därifrån hit en vagn.
— Där borta kommer en herrskapsskjuts, sade Mattsson.
— Alldeles riktigt, instämde Tschang. Låt oss vänta, tills den
hinner hit! Kanske äfven vi skulle kunna få åka med.
Vagnen närmade sig, och Tschang gaf kusken ett tecken, att
han borde stanna.
Så skedde äfven.
Just som Tschang stod i begrepp att bedja den åkande att få
medfölja, sprang denne fort ur vagnen, bort till Mattsson och utbrast:
— Här är alltså flyktingen. Naturligtvis får ni följa med, för
ni är — häktad.
Mattsson kände i mannen igen den polis, som tillsammans
med en öfverkonstapel i skogen sökt efter flyktingarna.
Mot konstapelns förmodan förklarade sig Mattsson utan vidare
beredd att återvända till fängelset.
— Nå, så mycket bättre, ifall ni insett, hvilken stor
oförsiktighet ni begått genom att rymma, utlät sig konstapeln.
Mattsson tog utan vidare plats i vagnen, i det han upplyste
polisen om, att Tschang under färden skulle förklara ändamålet med
hans frivilliga återvändande till staden.
Snart sutto de tre männen i vagnen.
Konstapeln ville fängsla Mattsson, men Tschang bad honom
icke göra det, och han gick i borgen för, att Mattsson ej mera skulle
försöka rymma, i all synnerhet som en sådan handling vore så godt
som omöjlig i Mattssons nuvarande svaghetstillstånd.
I följd häraf afstod också polisen från att belägga flyktingen
med bojor.
Men hur förvånad vardt han ej, när han dels af Mattsson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
