Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
— Det slumpar ju bra till. Jag ber er stanna kvar här,
alldenstund jag möjligen har några frågor att ställa äfven till er.
Sedan frågade han Thora efter de närmare omständigheterna
vid attentatet mot hennes far.
Dessa fakta voro visserligen redan fastslagna, men konstapeln
frågade afsiktligt ännu en gång för att höra, om icke Mattssons
uppgifter bara voro gripna ur luften.
Sedan gick polismannen plötsligt ifrån detta ämne och frågade
i stället Thora angående hennes förhållande till John.
Flickan lämnade frimodigt de begärda upplysningarna.
Hon bekräftade, att fadern afgjordt* varit emot hennes
kärleksförhållande till John, och skildrade äfven den scen, som hennes far
tillställt, innan han den där olycksnatten gått ut i skogen.
— Tror ni, att John den gången kan ha lyssnat till samtalet
mellan er och er far? frågade konstapeln.
— Ja, uppehöll han sig här i närheten, så kan han mycket
väl ha hört allt, hvad min far yttrade, svarade flickan.
— Märkte ni, att han spelade lyssnare här i närheten af
stugan?
— Nej, inte alls. Först tidigt på morgonen nästa dag träffade
jag John.
— Och hvar träffade ni honom då?
— Här ute på gården. Jag skulle hämta ved, och då kom
han fram till mig.
— Jaså. Han hade alltså under natten uppehållit sig i skogen.
Hvad sade han er? Hur förklarade han sitt tidiga besök?
— Han sa’, att han kommit för att höra, hur jag mådde?
— Hva’? På en så ovanlig tid, i dagningen kom han för
attt göra sig underrättad om ert befinnande? Föreföll inte det er
själf lite’ märkvärdigt?
— Jo visst; jag frågade honom också, hur det kom sig, att
han var ute så tidigt.
— Och hvad svarade han på det?
— Han sa’, att han sent på natten måst följa med sin herre in
till staden, och att han tänkt besöka mig. Eftersom hans herre hade
för vana att sofva länge om morgnarna, hade han redan klockan tre
åter stigit upp för att skynda hit ut. Han skulle nog hinna hem
igen, innan hans herre vaknade, menade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
