Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
Thora blickade tigande och tankfull rakt framför sig. Plötsligt
for hon upp ur sina tankar.
— Herr konstapel, sade hon, jag vet ju inte, om man kan
tillmäta den saken någon betydelse; men när allt kommer omkring,
skulle skottet, som så svårt sårade min far, rent af kunna ha aflossats
ur hans egen bössa.
Polismannen vardt genast mycket uppmärksam och frågade,
hur han skulle förstå dessa flickans ord.
Thora påpekade nu jämväl den märkvärdiga omständigheten,
att hon efter faderns bortgång saknat hans andra bössa. Det hade
förvånat henne, eftersom ju fadern ej tagit med sig bägge bössorna.
Ännu mera förvånad hade hon blifvit, när hon efter sin
återkomst från skogen åter funnit den förut saknade bössan på sin
plats.
Nu hade öfverkonstapelns intresse nått sin höjdpunkt.
— Men hvarför har ni inte redan förut talat om det? utbrast
han. Det tycks ju vara ett slående bevis för, att den skurk, som
skjutit på er far, därvid användt hans egen bössa.
Flickan svarade, det hon trodde, att hon redan förut vidrört
den omständigheten, men att hon ej tillmätt saken någon större
betydelse, och det just af det skäl, att hon ej kunnat förklara
sam-> manhanget.
Efteråt hade hon heller inte alls tänkt därpå, ty hon hade ju
dag och natt varit så upptagen af sina sjuka föräldrar, och hon
hade dessutom icke utan skäl bäfvat för sin fars lif.
Polismannen lät Thora genast hämta ifrågavarande reservbössa,
hvilken hän i de andra männens närvaro undersökte.
Thora försäkrade, att hennes far icke sedan långliga tider
tillbaka aflossat något skott med denna bössa. Tvärtom, han hade,
för att hindra den från att rosta, senast dagen förut rengjort och
smort den.
Laddad hade bössan varit, ty Moberg hade alltid hållit styft
på det, att man borde ha ett vapen till hands, i händelse man
nattetid finge påhälsning af tjufvar eller andra banditer. Det hade en
gång för många år sedan händt honom, och se’n dess hade han
alltid varit försiktig och hållit sig rustad.
Hon visste för öfrigt, att det fanns personer, som hade ett
horn i sidan till honom, emedan han åtagit sig att vakta skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
