Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 39. Nya afslöjanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
— Gud vare med er! Visserligen var det rysligt för mig att
höra, hvilken skurk den man är, som jag kallade min fästman;
men ännu förfärligare var för mig den tanken, att oskyldiga måste
lida för Johns handlingar. Jag är ju bara en tarflig, obildad flicka,
och jag lät också så lätt dåra mig af honom; men att ni är en god
och ädel man, som ej är i stånd att begå en brottslig handling, det
står ju klart och tydligt skrifvet i ert ansikte. Gud vare med er,
och var öfvertygad om, att jag äfven hädanefter kommer att betyga
och förfäkta er oskuld!
Djupt rörd tryckte fången flickans hand till sina läppar, och
under det glädjetårar fyllde hans ögon, sade han med darrande
röst:
— Tack, tack, ni ädla flicka! Gud beskydde er, och måtte
han äfven bistå mig, så att det blir uppenbart för hvar och en, att
jag är oskyldig! Slit minnet af den ovärdige ur ert oskuldsfulla,
rena hjärta, och om Gud vill, så skall ni snart vara lycklig i
förening med denne präktige unge man, som er far utsett till er make.
Farväl och var förvissad om min djupt kända tacksamhet!
Öfverkonstapeln, fången och bokhållaren från Stensnäs
aflägsnade sig.
Men Thora stod där orörlig som en bildstod invid
ytterdörren.
Borin vågade ej yttra ett ord. Han betraktade flickan med så
innerligt deltagande blickar.
Då utstötte flickan plötsligt ett oartikuleradt ljud och fattade
strax därpå den unge mannens båda händer. Med darrande röst
utbrast hon:
— Ja, stanna kvar här! Stanna kvar hos mig! Det är Guds
vilja, att jag skall blifva en så präktig mans hustru. Stanna kvar,
tills far och mor vakna, och säg dem då, att jag nu är villig att
blilva er! Det skall bli den bästa trösten för min far, och det
skall kraftigt bidraga till att rätt snart göra honom frisk igen.
Borin slog armen kring den vackra flickans hals, drog henne
intill sig och hviskade: ) .
Tack, tack, Thora! Nu är jag lycklig . . .
I detta ögonblick hördes inifrån stugan den gamle Mobergs
röst, som ropade:
— Gud ske lof! Våren välsignade, mina barn, med er faders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
