Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 40. Fångad i lögnens nät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
— Denne herre har för mig nöjaktigt legitimerat sig, sade han.
Han är en ädel människovän, som bedt mig icke nämna hans namn
annat än i yttersta nödfall. Men för tillfället förefinnes icke alls
någon sådan tvingande anledning.
Grefven bet af vrede ihop tänderna, så att det gnisslade.
Han vågade icke uppkalla Tschang Yaos vrede, emedan han
blott allt för väl visste, att denne man hade medel i sin hand till
att fullständigt demaskera och störta honom.
Kommissarien vände sig till Tschang med orden:
— Kanske herrn vill vara så god och själf säga herr grefven
hvad ni har er bekant om den där striden?
— Det var en ojämn strid, tog Tschang till orda, ty herr
Adlerström, hans betjänt John och kusken, som skjutsade dem, voro
Mattssons motståndare. Striden fördes med mycken förbittring,
hvilket icke heller var så underligt, eftersom en hade att försvara sig
mot tre.
— Att försvara? skrek grefven. Vi voro de angripna, men
inte den förrymde mördaren Mattsson. Vi måste freda vårt eget
skinn och voro därför tvungna att tillgripa nödvärnsrätten.
— Men, herr grefve, sade kommissarien, hvarför har ni nu
så länge vägrat att tillstå detta enkla faktum?
— Jo, jag ville bespara mig onödiga besvär och förtretligheten
Den skurken Mattsson hade tänkt spöa John, men det blef, såsom
jag nu icke längre vill förtiga, i stället min betjänt, som grundligt
mörbultade honom. Till sist grep Mattsson till flykten; vi hade inte
lust att sätta efter honom och ansågo det följaktligen vara bäst att
tiga med saken och att öfverlämna åt polisen att själf åter infånga
den förrymde mördaren.
— Så, så. Åt hvilket håll flydde då Mattsson, herr grefve?
— Hvad vet jag? Jag såg bara, att han sprang in i skogen
till vänster om vägen. Jag var ju nästan medvetslös. Här ... se
här, hvilka skråmor och bulnader jag fått! På detta sätt har den
skurken misshandlat mig, och ni kan väl då inte gärna törtänka
mig det, att jag inte hade den ringaste lust att vidare befatta mig
med karlen, ännu mindre att å nyo inlåta mig i strid med honom.
— Var ni den angripna parten, herr grefve, då förvånar det
mig verkligen, att ni så hårdnackadt förtegat denna omständighet.
Hvarför har ni det gjort? Enligt mitt förmenande hade det ju varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
