Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
komma långt i världen, och så länge räcker nog min kassa, äfven
om vi skulle vara två.
— Verkligen? Är det ert allvar? Har ni så mycke’ pängar,
och vill ni ta mig med?
— Skall först ännu en gång tänka på saken, Gerda, svarade
John. Men gästgifvarg’ibben behöfver naturligtvis ej veta någonting
därom.
— Kan väl heller aldrig falla mig in att nämna ett ord därom
till den grobianen, förklarade flickan.
Då kom gästgifvaren med vinet.
Utan att först fråga hvad det kostade, kastade John en sedel
på bordet.
Gästgifvaren växlade den och tog betalt för vinet.
— Se där, fröken Gerda, sade John och sköt till flickan
pän-garna, som han fått tillbaka, mottag tills vidare det som lån af mig,
på det att ni icke ännu en gång i dag måtte råka i den
förlägenheten att ej kunna betala hvad ni till lifvets uppehälle behöfver och
förtär.
Gerda håfvade genast åt sig pängarna med bägge händerna
och skrattade därvid högt.
— Det kan man kalla nobelt handladt. Af en sådan gentleman
skulle mången gästgifvare kunna lära åtskilligt.
Gästgifvaren föredrog att fortast möjligt åter aflägsna sig.
Det såta paret smakade flitigt på innehållet i vinflaskan, och
i följd däraf blefvo bägge två allt mera pratsamma. Redan vid
tredje glaset var det en afgjord sak, att Gerda skulle gör John
sällskap på resan.
Då plötsligt såg betjänten på sitt ur.
— Åh, dra’ nu . . . utbrast han strax därpå Nu har jag ju
om igen försummat tåget. Det är väl minst tjugu minuters väg
till stationen, så jag hinner inte dit, innan tåget går.
— Hvad gör det? skrattade flickan. Om vi nu bara inte också
forsumma nästa tåg. Jag ska’ gå ut och se på tidtabellen, som
hänger där ute.
— Gerda, utbrast då John, och såg misstroget på flickan, ni
tänker väl inte händelsevis knipa och låta mig sitta här
ensam?
— Nej, men hvad tänker ni på? skrattade flickan. Jag är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
