Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
— Ni är min fånge.
— Hvad nu då? Hvad har jag då gjort för ondt?
— Heter ni inte Mård?
— Jo, det gör jag visserligen, men . . .
— Och ni är betjänt hos . . .
— Ja visst, jag är kammartjänare.
— Nå, det kan man åtminstone kalla att vara öppen, fortfor
polisen hastigt, under det han med en fabelaktig snabbhet belade
den unge mannen med bojor.
Den senare lät också helt lugnt fängsla sig. Först då det var
gjordt, sade han i ganska försmädlig ton:
— Men nu kan ni väl ändå säga mig, hvarför ni häktat och
till råga härpå äfven fängslat mig?
— Det vet ni ju allra bäst själf, svarade polisen.
— Jag beklagar, att jag inte vet någonting alls.
— Så-å. Nå, då får ni ju i alla fall tids nog veta hvad ni
beskylles för.
Fången hånlog.
— Precis som ni vill, min herre, sade han. Jag kan ju vänta.
Ni friger mig ju i alla fall snart åter alldeles själfmant.
— Ni har ingen talan.
— Som herrn befaller naturligtvis.
— Hvar har ni kappsäcken?
— Min kappsäck? Den är där hemma i våningen. Resväskan,
som jag lämnade på stationen, är min herres.
— Hva’? Vill ni påstå, att ni varit på stationen?
— Det inte endast jag påstår, utan det är också sanning. Vill
herrn följa med dit, så går det ju an att fråga inspektorn. Med
honom talade jag.
— Gjorde ni?
— Ja visst.
— Och ni blef inte häktad?
— Jag blef strax åter frigifven.
— Ni vardt då anhållen?
— Ja, det medger jag.
— Men då ljuger ni allt ändå, min käre Mård. Om
stations-inspektorn anhöll er, hvarför släppte han er då strax? Jag slår vad,
att ni rymt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
