Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 42. Den falske betjänten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
djärf och fräck person. Därför föredrog han nu att ej bevärdiga
honom med ett ord vidare.
Med eller mot sin vilja måste den fängslade följa med. Men
iu närmare man kom stationen, desto förnöjdare smålog han för
sig själf.
Ändtligen voro de framme, och polismannen uppsökte nu
genast med sin fånge stationsinspektorn.
Här först blef nu polisen upplyst om sitt misstag. Han hade
ju häktat den efterspanade förbrytarens bror. Han stod där helt
förbluffad.
Men Frans Mård skrattade rätt hjärtligt.
— Ser ni det, att ni ändå sväfvade i en stor villfarelse? sade
han. Jag sa’ er ju det med det samma, att jag ingenting ondt
gjort, men ni förbjöd mig att tala, och jag måste ju foga mig i er
vilja, i all synnerhet som ni hotade mig med revolvern.
För säkerhetens skull jämförde nu polisen äfven Johns porträtt
noga med den häktade och fann, att han misstagit sig.
I misshumör ruskade han på hufvudet.
— Det kan i alla fall inte stå rätt till, förklarade han sedan.
Jag skulle kunna slå vad, att karlen här vetat, att brodern var på
gästgifvargården, och att han varit hos honom.
— Om herrn nu tillåter mig tala, så ska’ jag förklara saken,
sade fången.
— Så tala då! Hvad har ni att säga mig? Tro bara inte,
att jag så utan vidare åter försätter er på fri fot!
— Herrns hotelser skall ej hindra mig från att säga sanningen.
Jag har ej gjort mig skyldig till något orätt, och jag skulle verkligen
vilja undanbe mig det, att ni gör mig ansvarig för det, som man
påbördar bror min.
— Tala! Hvad har ni att säga?
— Jo, herr stationsinspektorn är vittne till, att jag hade ett
bref att aflämna till en person, som bor i närheten af
gästgifvargården. Dessutom kan jag bevisa, att jag först i dag morse med
min herre återkom från en utländsk resa; följaktligen hade jag
ingen aning om, hvar min broder höll hus. Jag frågade här förut
hvad min bror gjort för ondt, men det upplyste man mig inte om.
Följaktligen hade jag ju ingen anledning att vidare befatta mig med
saken. Jag medger, att jag af en ren slump träffat bror min på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
