Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 45. Vargarna i lammets närhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
Om en liten stund begaf sig kammarjungfrun åter ut i staden
för att uppsöka en guldsmed och på uppdrag af grefvinnan erbjuda
honom att köpa ett tämligen värdefullt smycke.
Vi veta ju, att grefvinnan Lilly för tillfället ej förfogade öfver
några kontanter, och det lilla, som Greta ägde, var en knappast
nämnvärd summa, hvilken icke ens närmelsevis skulle ha räckt till
att bestrida omkostnaderna för en forisatt resa.
Lyckligtvis hade grefvinnan Lilly i samråd med sin kloka
kammarjungfru öfverlistat doktor Brummer, så att han till
grefvinnan återlämnat de henne tillhöriga smyckena.
Dessa representerade tillsammans en ganska betydande summa,
och följaktligen var grefvinnan med sitt barn och sin
kammarjungfru för en längre tid skyddad för all nöd, förutsatt nämligen, att hon
vore villig att undan för undan afyttra sina smycken.
Greta kom utan svårighet öfverens med guldsmeden om priset.
Hon skyndade sedan tillbaka till hotellet och lämnade med
glädjestrålande min grefvinnan den erhållna pänningsumman.
Grefvinnan betalade nu först af allt skjutsen.
Endast några timmar stannade de båda fruntimren kvar på
detta första rastställe. Denna tid använde de till att byta om kläder,
sedan Greta anskaffat andra sådana.
Sedan de hvilat en smula och på antydda sätt så förändrat
sitt utseende, att man icke så utan vidare skulle ha känt igen dem,
begåfvo de sig till järnvägsstationen för att därifrån fortsätta resan.
De medföljde snälltåget och ankommo samma dags kväll till
Norrköping, där de åter igen togo in på ett hotell.
Oaktadt de där från första stunden lefde mycket tillbakadraget,
hade likväl en olycklig slump fogat så, att de strax efter sin
ankomst blifvit igenkända af Johns bror.
Frans, som äfven i det fallet var närbesläktad med sin bror,
att han intresserade sig för alla vackra flickor, hade fått syn på
Greta.
Genast sökte han utspionera, hvem hon vore, och om han
icke skulle kunna arrangera ett litet kärleksäfventyr med henne.
Men häri hade han redan vid första försöket grundligt
misslyckats.
Greta hade på ett sätt, som ej kunnat missförstås, anhållit om
att aldrig mer bli ofredad af honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
