Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 51. Den hemlighetsfulle förföljaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582
Men af de oss redan bekanta skälen hade de måst ge sig
i väg.
Under det grefven nästan planlöst och utan mål irrade
omkring i staden, oupphörligt bara stormade vidare och beständigt
sväfvade i ångest för att bli anhållen och häktad af en polis,
öfver-tänkte Anna redan, på hvad sätt hon genom någon djärf kupp i
behaglig tid skulle kunna förebygga faran för upptäckt.
Men när hon tänkte på, att grefvinnan Lilly å nyo lyckligen
torde ha undgått det mot henne med sådan slughet planlagda
anslaget, då råkade hon i sådan vrede, att hon helst genast skulle
velat slita Frans Mård i småbitar, om hon haft honom inom räckhåll.
Grefven utbrast stönande, under det han torkade ångestsvetten
ur pannan:
— En sådan narr! Ack, om vi ändå i stället i dag morse,
när vi hörde, hur dum och trögtänkt han var, gifvit honom
respass! Men John med sitt fruntimmer och sin envisa tjurskalle är
skulden till allt. Karlen tänkte ju inte längre på någonting annat
än på den välsignade jäntan. Och eftersom han nu ansåg sig
redan ha nog med pängar, ville han ej röra ett finger vidare, fastän
han visste, hur nödvändigt det var, att han själf ännu en gång
medverkade. Hade han låtit förmå sig att göra oss den tjänsten, så
hade nu saken varit ordnad till allmän belåtenhet, under det vi nu
äro vida däran än någonsin tillförne.
Anna låtsade inte alls ta någon notis om allt grefvens prat.
Hon följde sin egen tankegång och såg sig undan för undan
mycket forskande om.
Hon trodde sig ha märkt, att en person redan en god stund
följt efter dem hack i häl.
Plötsligt öfvergick denna hennes rädda förmodan till visshet.
När den upprörde grefven å nyo ville i ord ge luft åt sitt
stora missnöje med den legde mördarens oskicklighet, fick han af
Anna en så kraftig stöt i sidan, att han i förskräckelsen utstötte ett
halft undertryckt skri.
— Hvad gör du, Anna? uppbrusade han. Hvarför knuffade
du till mig så där af alla krafter?
— Emedan du är en nästan ännu större narr än Frans
Mård-hväste skådespelerskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
