Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
FEMTIOANDRA. KAPITLET
Muraren.
Det var i skymningen.
Vakten vid porten till cellfängelset gick där med långsamma
steg och olustig uppsyn af och an. Han fann tydligen tiden tråkig
och lång.
Då ringde någon på och ville in.
Vakten gick fram till porten och tittade ut genom gluggen.
Där ute stod en man i blå blus. På axeln bar han en liten
balja med murbruk, slef, borste och andra dithörande attiraljer i.
— Släpp in mig, kamrat! sade mannen, som tydligen var
murare till yrket.
Vakten granskade den inträdessökande, som hade skjort- och
blusärmarna uppkaflade ända till armbågarna, och som både i
ansiktet och på armarna var betydligt smetig af murbruk och annan
smörja.
Vakten kunde inte finna denne murare på minsta vis
misstänkt.
Han öppnade den lilla sidoporten invid inkörsporten, och mannen
med murbruksbaljan på axeln steg in.
— Hvart ska’ ni? frågade vakten.
— Till vaktkonstapel Smedberg-kamrat, ljöd svaret.
— Han har sin bostad där borta i själfva fängelsebyggnaden.
— Jag vet.
— Därför måste ni vänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
