Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 52. Muraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
mycket mera värd för mig. Jag blefve ögonblickligen afskedad,
om det komme ut, att jag förhjälpt den kanaljen till frihet.
— Jaså, du vill därmed säga, att hundra kronor ä’ för lite’
för den lilla tjänst, som du skall göra mig?
— För mig är det hvarken för’ lite’ eller för mycke’, Kramer,
Tag igen dina pängar; jag inlåter mig inte på en dylik affär.
— Aj, aj! Hvad du blifvit stolt, stursk och stram i en hast!
Men vänta, jag har nog en sedel till. Se här, tag den här också!
Hvad du inte vill göra för hundra kronor, det antar jag, att du med
nöje kan våga för två hundra.
— För intet pris, förklarade fångvaktaren. Aflägsna dig! Du
vill förleda mig till en reglementstridig handling. Men jag låter inte
muta mig. Går du inte genast, så tillkallar jag direktörn.
— Ar det ditt sista ord, Smedberg?
— Ja. Antingen går du, eller också slår jag larm, och du
får då se, hur det går med dig.
Efter dessa ord närmade sig fångvaktaren dörren.
Men Kramer ställde sig i hans.väg.
— Godt! sade han. Jag vill ej bereda dig något obehag. Du
skall också få förtjäna de två hundra kronorna; men vill du inte
i godo, så måste det ske på annat vis.
— Kramer, tänker du tvinga mig.’ Ämnar du använda våld?
Den tilltalade trängde med våld fångvaktaren tillbaka in i ett
hörn af rummet, där det stod ett bord och en stol.
Han tryckte ned honom på stolen och sade:
— Vill du nu, eller vill du inte?
— Nej, nej, skrek fångvaktaren och försökte re^a sig upp
från stolen igen.
Men i detta ögonblick sprutade Kramer en starkt luktande
vätska i hans ansikte.
Då började Smedberg af alla krafter skrika på hjälp.
Kramer pressade handen mot hans mun och sprutad j ännu
en gång af den där vätskan i hans ansikte.
— Se så, sade han. Den, som inte vill höra, måste känna.
Nu skall du så gärna låta fången gno. Sje här, pängarna stoppar
jag i din ficka, för jag vill ingen bedra.
Sme iberg sjönk tillbaka mot stolens ryggstöd och kippade efter
andan, under det han gjorde ett svagt försök att befria sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
