Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 54. Skräckslagna förbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
— Hufvudsaken är, att det var en god tanke, och att vi
fullständigt nått vår afsikt. Och lyckligtvis har Frans Mård varit nog
klok att ingenting förråda. Ni förstår väl hvad jag menar?
Genast framkastade nu grefven frågan, hur långt Mård
kommit med utförandet af sin plan på hotellet, där han haft sin bostad,
och om han redan hunnit använda giftet.
Det blef nu Frans Mårds tur att berätta sina snygga bedrifter.
Han försäkrade dyrt och heligt, att han samvetsgrannt utfört
det erhållna uppdraget, och att endast kammarjungfrun Greta varit
skulden till, att han måst gripa till flykten.
Då inföll skådespelerskan:
— Allt det där veta vi redan. Berätta nu, herr doktor, hvad
ni utspionerat! Jag vill helt enkelt bara veta, om grefvinnan lefver
ännu, eller om den människan ändtligen är död. Hur är det?
Doktor Brummer tog på sig en mycket betänksam min och
svarade:
— Jag har gjort mig all möjlig möda för att komma under
fund med verkliga förhållandet, men hittills har jag ej kunnat få
veta mera, än att damen, som hyrt rummet, hvari grefvinnan bodde,
frampå morgonen plötsligt aflidit.
Grefven ryckte till och utbrast hastigt:
— Hvad säger ni? Är det sannt?
Men Anna Neuman for hastigt upp från stolen, grep doktorn
i armen och sporde ifrigt:
— Herr doktor, talar ni verkligen sanning? Hemlighåller ni
ingenting för oss?
— Jag försäkrar, svarade Brummer, att den så hastigt aflidna
redan i dag morse blifvit afförd till gratkoret på kyrkogården.
Anna visste tydligen ännu ej, om hon vågade sätta tro till
denna uppgift.
Med spänd förväntan frågade hon:
— Hon skulle alltså ha druckit giftet?
Doktorn ryckte på axlarna.
Sedan svarade han:
— Det är just en sak, som jag ännu ej lyckats komma på
det klara med. Efter de föregående händelserna måste ju
grefvinnans död ha förefallit mycket misstänkt, men märkvärdigt nog
tilllägger man inte den saken någon som helst betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
