Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - 54. Skräckslagna förbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
fästmö, fröken Neuman, och doktor Brummer kommer som den
tredje i ordningen.
Då rätade Brummer upp sig.
— Hvad är det för ett tilltag af er att oanmäld intränga här?
utbrast han. Med hvilket sken af berättigande vill ni häkta oss?
Legitimera er först! Kan ni inte det, så ska’ vi visa er, hur sådan
fräckhet rätteligen bör bemötas. Lyckligtvis äro äfvpn vi försedda
med vapen, och . . .
— Se så, var nu bara lugn, doktor Giftblandare! afbröt
främlingen. Här ... ser ni, det är min legitimation.
Med dessa ord tog han af sig hatten och slog isär kappan.
Liksom från en mun ljödo nu ropen:
— John!
— Fräcka lymmel!
— Bror! Du här?
— Det är ju den ohängde John.
— Ja, så sannerligen ä’ det inte han, den oförskämda
människan, som kommer och skrämmer en på detta sätt.
Den nykomne, som i själfva verket ej var någon annan än
John Mård, den af polisen så ifrigt efterspanade rånaren, steg nu
raskt fram till bordet.
— Nå-å, hvad tycks, frågade han, är min förklädnad väl väld?
Ingen af er kände igen mig; inte ens rösten förrådde mig. Det är
ju inte illa.
—v-För Guds skull, John, utbrast grefven förskräckt, hur kan
du bara våga visa dig här? Vet du inte, att polisen öfver allt
spanar efter dig? Besinna det, om man funne dig . . .
John ryckte hånleende på axlarna.
— Var inte ängslig, herr grefve, för det är inte jag, sade han.
Ni känner ju mitt valspråk: att hafva är bättre, än om man hade.
— Det är i högsta grad otillständigt, det är oförskämdt att
skrämma en så, grälade Anna, hvilken i likhet med alla de andra
nu först hämtade sig något från förskräckelsen,
— Ja visst, det säger jag också, brummade doktorn. Den
fräcke karlen, som så totalt i onödan förorsakat oss sådan ångest
och förskräckelse, vore då sannerligen värd, att man genast . . .
— Ingen onödig sinnesrörelse, min biste doktor Giftblandare!
skrattade John, i det han grep läkaren i axeln och helt enkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
