Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 55. Tschang Yaos beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■649
— Jag beklagar, men herrn i fråga kunde ej mottaga brefvet,
eftersom han ej heter Wallmark, svarade källarmästaren. Jag misstog
mig, emedan hans namn är något snarlikt.
Mannen med den så allvarsamma minen smålog en smula.
Därvid yttrade han:
— Var snäll och gå ännu en gång till herr Wallmark och
visa honom detta telegram, som han i går afsändt till mig!
Säkerligen skall han då erinra sig sitt rätta namn.
— Men jag har ju sagt er, att herrn i fråga inte alls heter
Wallmark.
— Gör ingenting till saken. Lämna honom bara detta
telegram, så heter han nog Wallmark, och han ber då säkerligen också
att äfven få brefvet. Hans försiktighet att förneka sig kan jag icke
annat än gilla.
Hotellägaren tvekade.
Han visste icke, hur han här rätteligen borde förhålla’ sig.
— Nåja, sade han slutligen, jag skall själf gå upp med
telegrammet, och ni skall sedan ännu en gång få höra, att den
ifrågavarande herrn ej är någon bekant till er.
— Herr källarmästare, sade främlingen leende, jag ber er,
våga för all del inte ert hufvud på det! Der vore bra oförsiktigt,
ty jag vet med säkerhet, att det telegram, som herr Wallmark själf
i går afsände till mig, är alldeles nog för att legitimera mig.
— Eller också tar ni grundligt miste, brummade hotellägaren
och gick därifrån.
Med missnöjd min steg han åter uppför trappan Egentligen
gjorde han sig alldeles för mycket besvär, det erkände han själf
så villigt.
— Den karlen är bra djärf, mumlade han. Men han skall
ha gjort upp räkningen utan den här närvarande polismannen Är
han inte en bekant till herr Wallmark, då är han en spion, och jag
låter då genast arrestera honom och utan krus föra honom till
polisvaktkontoret.
Strax därpå knackade det åter på dörren till grefvinnans
rum.
Äfven nu gick Folke att öppna.
— Den karlen är så djärf och påstående, att han på inga vilkor
låter afvisa sig, upplyste nu hotellägaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
