Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 58. Besvikna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■677
framtiden skulle kunna uppdrifva någon större pänningsumma, om
vi icke lyckas frånrycka Tschang Yao hans rof. Kommen! Våren
mina vänner och hjälpen mig! Vi måste lägga oss i försåt för den
fräcke kanaljen. Mina pängar . . . jag måste ha igen pängarna
och likaså ’ syndabekännelsen. Karlen måste dö. Utan pängar är
det ingen idé för mig att lefva. Kom, kom! Jag tror bestämdt,
att karlen tagit ifrån mig pängarna för att gifva min hustru dem.
— Stopp, vänta lite’, herr grefve! sade John till sin f. d.
husbonde och hejdade honom. Säg mig först, om Tschang händelsevis
beställt polisen till kyrkogården?
— Visst inte. Det är just det förargligaste i saken. Jag skulle
kunna skjuta er en kula genom skallen. Ni ge er i väg, lämna
mig ensam, och då finns det ingen kristen själ på kyrkogården mer
än Tschang och dödgräfvaren. Hade ni stannat kvar, så hade det
varit en lätt sak för oss att öfverväldiga de båda uslingarna Men
jag ensam kunde ingenting uträtta emot dem utan måste tåligt foga
mig i allt.
— Vet ni det alldeles säkert, herr grefve, att det inte .finns
någon polis i närheten?
— Det måtte jag väl veta, alldenstund den fördömde Tschang
ju hånade mig med det. Han bröstade sig öfver, att han ensam
tagit bugt på oss, och förklarade, det han af ett skäl, som han ej
ville yppa, försmått att taga polisens hjälp i anspråk.
— Nå, då måste vi springa omkring kyrkogården och möta
honom borta på vägen. Jag är bara rädd för, att vi komma
för sent. Säkerligen har han redan återvändt till staden.
— Kom, kom! Hjälp mig! Jag lofvar er och äfven Kramer
fjärdedelen af alla mina pängar, om ni bara hjälpa mig att ta dem
ifrån Tschang.
— Vi halfvera väl, herr grefve? sade John.
— Nå ja, till och med hälften vill jag ge er och Kramer; men
först måste jag naturligtvis själf ha dem.
— Alldeles riktigt, skrattade John. Det är bättre att ha, än
om man hade. Men vi ska’ väl försöka vår lycka.
Därmed ilade han töre..
Vi kunna här fatta oss kort.
Intrigmakarna begåfvo sig till det ställe af vägen, där, såsom
de trodde, Tschang Yao måste komma förbi; men när de där tim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
