Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 59. Där orange och drufva glöda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■683
systerliga väninna. Han lockade våra fiender till Danmark, under
det vi reste direkt hit ned till Italien och här fingo ett hem, som
man omöjligen kan tänka sig trefligare.
De tre personerna hade lämnat bersån och promenerade genom
den vackra, med den härligaste blomsterprakt smyckade trädgården.
De lämnade nu äfven den och vandrade på en gångstig
genom olivlunden.
— Det är bara en sak, som förvånar mig, yttrade om en liten
stund grefvinnan Lilly.
Folke och Greta sågo forskande på henne, då hon ej fortsatte
utan lät sin blick tankfullt sväfva bort i fjärran.
— Nå-å, frågade Folke, hvad är det väl då, som bekymrar
vår väninna?
— Jo, svarade Lilly, det förvånar mig, att vår trofaste vän
Tschang icke skrifvit till oss på så länge.
— Ja, genmälte Folke, hans långa tystnad har äfven väckt
min förvåning. Men han vet, att ni här står under mitt personliga
beskydd, och att ingen fara hotar er.
— Och jag antar, inföll Greta, skälmskt leende, att vår
hjältemodige vän Tschang Yao äfven af andra förhållanden afhålles från
att erinra sig oss.
— Hvad menar du med det? frågade grefvinnan Lilly.
— Är väl det så svårt att gissa? utlät sig Greta skrattande.
Herr Tschang är ju nog lycklig att kunna skaffa sig ett eget hem,
och hvad är väl då naturligare, än att han äfven ser sig om efter
en maka, som förljufvar hans lif?
— Ja, instämde grefvinnan, det skulle verkligen kunna vara
ett skäl, hvarför herr Tschang på senare tiden försummat oss.
Men Folke Wallmark ruskade med ett vemodigt leende på
hufvudet.
— Det tror jag inte, invände han; ty om vår Tschang under
tiden blifvit lycklig i kärlek, så hade han säkerligen i första rummet
underrättat oss därom. Han vet ju, att vi lika lifligt deltaga i hans
öde som han i vårt. För sina käraste vänner förtiger man ej en
sådan sak, som att man valt en följeslagarinna genom lifvet.
— Ack, inföll Greta, säkerligen vill herr Tschang öfverraska
oss därmed. Kanske är det rent af hans mening att med sin unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
