Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 60. Öfverrumplade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■689
De kunde allesamman glädja sig åt ett visst välstånd, eftersom
de med den bekväma förbindelse, som de sjöledes hade med
Venedig, där kunde afsätta alla sina produkter för ganska högt pris.
Ja, grefvinnan Lilly och hennes vänner hade under den tid
de varit bosatta här i trakten förstått att göra sig omtyckta af
befolkningen.
I det stora hela kommo de dock jämförelsevis mycket litet i
beröring med folket där i trakten.
De arbetare, som sysselsattes på Lillys egendom, voro mycket
tillgifna sin matmor, emedan denna icke endast betalade bra utan
äfven var mycket vänlig mot dem.
Folke hade slutat sin rond genom trädgården oph kring villan
och, såsom han städse brukade, talat några vänliga ord med de
personer, som bebodde huset bredvid, i hvilket han själf uppslagit
skt bostad. -nnivv-sy ß. ic ar. lßDinniüns beës ib
Hos dessa personer gick och gällde han som en släkting
till frun.
Han hade just gått in i det af honom bebodda rummet och
stod färdig att gå till hvila.
Då började bandhunden, som om nätterna fick gå lös, skälla.
Det väckte genast Folkes, uppmärksamhet,
Hundens skällande var ju liksom ett bevis för, att någon, som
var främmande där, närmade sig Lillys, egendom.
Folke gick fram till fönstret och blickade ut i det fria.
Han kallade på hunden,. , ■. ;1 , /5
... Men denne sprang där fram och. åter på planen framför villan
och skiljde,,glit värr^r;n_,Kn3:; nrrnsn jjjflël à- ^ià ftiøKöi
... vpolke ansåg sig skyldig att ej uraktlåta;:pågon försigtighet.
Därför gick han strax ännu en gång ned och tog äfven med
sig ett skjutvapen. ,;r(0[, n9SMtR, r:y;r.,..
..,.,, Han träffade den .gamle virjg^rds^tare.nrftch frågade_ denne,
om han visste, hvarför hunden väsnades :så.
— Jag tänkte just nu själf se, efter^,^varadejjubbgii. Det låter,
sooa, om någon .irämling närmade - sig.
— Godt! Följ med mig! befallde Folke. .
De båd,a männen- toegàfvq, :.sig ut i;.;det fria. ,..„
Så snart de kommit ut på den fria platsen, hörde de, att en
vagn kom rullande uppför vägen.
Lilly II. ....... 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
