Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 60. Öfverrumplade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■692
— Välkomna! sade han. Hjärtligt välkomna. Det är
verkligen en alldeles oväntadt glad öfverraskning.
— Det är bra. Se här, var sk god! sade Ragnar till kusken
och tryckte ett mynt i hans hand. Ni kan nu återvända till staden;
vi behöfva icke längre edra tjänster.
Folke skyndade fram till de ankommande och hälsade så
hjärt-tørt; , jfcnrrr.rnrri tia ib "låd anar! :a’/ -
Men Hildur varnade för att ännu allt för högljudt uttrycka sin
glädje och nämna något namn.
Folke förstod, det hon af försiktighetsskäl gaf detta råd,
eftersom. kusken ännu var närvarande och möjligen kunde berätta hvad
han hört och selt. jbnui Jab i rom ^aitenoiengsv snqq* J9b morits
Därför inskränkte sig herr Wallmark till att hälsa de båda
andra välkomna som landsmän och uppmanade dem att följa med.
Kusken tycktes vara mycket nöjd med de erhållna
drickspän-gaima och skyndade sig att vända om och köra hem igen.
— Kom, kom! O, hvilken glädje! utlät sig herr Wallmark.
Jag skall föra er till fru grefvinnan. Säg, det är väl någon
glädjande anledning, som vi ha att tacka tör detta så kärkomna besök?
— Ja visst, herr Wallmark, svarade Hildur. Min man och
jag äro ju ute på vår bröllopsresa, »göa n ad aaå-r.
— Hva? A’ ni gifta? tegßbfiaiv iß un 9Jfoi Jöb fi®
— Ja visst. Ändtligen äro vtrlyckligt förenade, sade Arlén,
i det han ömt drog sin unga maka intill 3ig och sedan ’som sådan
presenterade henne för herjrr:,Wallfläflrlj>lio’,i sbßlduj. jeaiv bI -
Denne lyckönskade det ynga paret:;men hans röst vibrerade
ocji §kyallj"ad§hgfflnifeft^rgÉafcbßd rmbnu laiöl ßißd beJ -
— Ni äro lyckliga, hviskade. hanfëuAcky?’6m äfven -jag kunde
blifva så lycklig som ni! u’ - *
on, Htldiir och Ragnar försto4o!(bl9Uj;flJlt iför välderørn Folkes suak.
De visste ju, att han älskade grefvinnan, men :att denna ej
kunø«tr b^lwtø, sig for :att låta; skilj»; sigifråajgreifveia för ratt ingå
nytt äktenskap.;,med sm »ngdømsväöcFolkeij rtß nßnns nog.Br:
Den sen&re förde i.flu de.besökande fram!-till villan, öppnade
d^[fefij Ofll) stiganBfc ßgillnftod hßb nsb tbv rfoo nan
Knappast var det gjordt, innan Lilly kom skyndande utför
trappan. äoßbrr/H^ nobnuri jjfe rråili ißrim.ë! sjJlc " nsns j|>
Hon hade känt igen Hildur på rösten. tsr . ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
