Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■735
vänner inte alls, hvilka anstiftarna voro, utan kommo säkerligen på
den oriktiga förmodan, att öfverfallet endast varit ett verk af några
italienska röfvare, som planlagt en pänningeutpressning.
Hur kloka intrigmakarna varit, då de föredragit att icke riskera
sitt eget skinn, det framgår ju redan af den omständigheten, att den
ene barnaröfvaren blifvit nedskjuten af herr Wallmark.
Denna tilldragelse ändrade emellertid ej i ringaste mån det
faktum, att grefvinnan Lillys barn blifvit bortröfvadt och befann sig
i Domenicos våld.
Det var den röfvaren, som anammat barnet och fort gifvit sig
i väg med detta sitt byte.
Men upptäckten hade skett på bar gärning och följaktligen
mycket förr, än intrigmakarna i samråd med de båda röfvarena
planlagt.
Domenico måste med eller mot sin vilja lämna sin
förolyckade kamrat i sticket, om han själf ville slippa helskinnad
undan.
Vi ha redan hört, att strax därpå, sedan grefvinnan Lilly med
sina vänner börjat förfölja skurkarna, ett skott small, och att ett
gråtande barn lät höra sin stämma.
När grefvinnan hörde det, skrek hon:
— Gud i himmelen, den skurken har visst skjutit mitt barn
för att därigenom hämnas på mig, för det vi förfölja honom.
— Mod, käraste väninna! sökte Greta lugna och trösta.
Misströsta inte! Barnets lif står i Guds hand, men vi vilja göra vår
skyldighet Jör att frånrycka skurken hans byte.
Grefvinnan Lilly var så förskräckt, att benen vägrade henne
sin tjänst.
Men* Greta rusade i värsta fart i väg åt det håll, hvarifrån
hon hörde ljudet af den flyende barnaröfvarens steg.
I sin upprörda sinnesstämning och i sin offervillighet märkte
hon inte alls, att hon redan fått ett ansenligt försprång framför sina
vänner.
I händelse af fara befann hon sig följaktligen nu ensam.
Folke Wallmark måste med eller mot sin vilja försätta en
dyrbar minut för att lägga herr Arlén och Hildur omsorgen om
grefvinnan Lilly på hjärtat och för att öfvertyga Hildur om, att hon
gjorde klokast i att genast föra grefvinnan tillbaka till villan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
