Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 62. Öfverlistade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■743
På ett envänligt sätt erbjöd han Lilly att få sitta upp på
hans häst, för att hon skulle komma fortare till målet.
— Men hvarför förde ni då inte genast fruntimret och barnet
med er hit, om ni befriat dem ur röfvarenas våld? frågade Ragnar
Arlén misstroget.
Ryttaren var slagfärdig och svarade:
— Flickan var till följd af den utståndna förskräckelsen så
medtagen, att hon ej kunde stiga till häst. Inte heller kunde hon
tillryggalägga vägen hit till fots, om hon icke ville löpa fara att
möjligen råka i händerna på de där bofvarnas medhjälpare.
Därför föreslog jag, att hon skulle stanna under mina vänners beskydd,
medan jag red hit till er med den lugnande underrättelsen om hennes
och barnets räddning.
Ragnar misstrodde ryttaren, fastän denne var själfva vänligheten.
Han närmade sig grefvinnan och bad henne i hviskande ton
bevekande att ej antaga den obekante mannens erbjudande.
Sedan vände han sig till ryttaren, sägande:
— Jag själf skall följa med er för att antaga mig Greta och
ledsaga henne hem.
Men då närmade sig Lilly hastigt ryttaren.
—■ Jag antar med tacksamhet ert erbjudande, sade hon, ty
min plikt som mor kallar mig till mitt barn. Jag är öfvertygad om,
att ni skall rättfärdiga det förtroende, som jag sätter till er.
— Stanna, ack, snälla Lilly, stanna! bad nu äfven Hildur.
Men grefvinnan lät ej athålla sig från att bestiga hästen-
Ryttaren var henne behjälplig att svinga sig i sadeln.
Knappast var det gjordt, innan han själf vigt kastade sig upp
på hästen och fort sprängde bort, utan att fästa ringaste afseende
vid Hildurs invändningar.
Hans båda beridna följeslagare sprängde likaledes därifrån och
upphäfde därvid ett skallande hånskratt!
— Gud hjälpe oss! utbrast då Ragnar. Dessa människor äro
skurkar, som ej mena ärligt med Lilly. Jag är rädd för, att de af
något för oss obekant skäl äfven ämna bortföra fru grefvinnan.
— Lilly — Lilly, lita inte på dessa människor! skrek Hildur
i verklig förtviflan. O Gud, Lilly, hvad har du gjort?
Strax därpå ropade hon med hög röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
