Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 63. Den ene bedrager den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■753
Hundarna tycktes inse denna fördel, ty de summo nu så
mycket fortare och närmade sig hastigt.
Då hade Greta oförmärkt lyckats befria sig från sina bojor,
och hon stod där plötsligt upprät i båten med barnet på armen.
Men just som hon ämnade springa öfver bord, rusade John
och doktorn samtidigt till och hindrade henne från att utföra sitt
förtviflade beslut.
De kastade åter ned henne i båten och fängslade henne
å nyo.
Eftersom John under tiden nödvändigt måst lämna styret och
roddarna passat på att ta igen sig en smula, drefs båten endast
långsamt af strömmen utför floden.
Under tiden hade inte heller doktor Brummer haft tid att
befatta sig med de närgångna hundarna.
Då utstötte plötsligt den ene roddaren ett skri.
— Hundarna — de fördömda hundarna! skrek han och höjde
genast årån för att slå till ett af djuren, som nu dök upp invid
båten och med framtassarna hängde sig fast i kanten.
Doktor Brummer blef så förskräckt, att han hastigt for åt
sidan, och så när hade han därvid ramlat i sjön.
För att rädda sig undan det ödet, högg han tag i båtkanten.
Men i det samma kom på den sidan af båten den andre
hunden simmande och högg sina hvassa tänder i doktorns arm.
Af förskräckelse och smärta skrek Brummer till som en
vansinnig.
Då kom den andre roddaren till hjälp och började med sin
åra äfven bearbeta denne hund.
Hunden släppte dock ej sitt tag utan klämde till ännnu värre
och försökte rycka doktorn öfver båtkanten ned i vattnet.
Härigenom kom båten i en så betänklig vaggning, att den så
när kantrat.
Roddarna förmådde icke trots alla slag, som de utdelade, drifva
de ilskna hundarna på flykten.
Då, när äfven den andre hunden gläfste efter Johns hand,
drog f. d. betjänten fram en revolver och aflossade ett skott mot
sin fyt bente fiende.
Denne sjönk genast nästan ljudlöst ned i vattnet.
I det samma skrek doktorn:
Lilly II. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
