- Project Runeberg -  Lilly eller Gäckade lyckodrömmar /
769

(1904) [MARC] Author: Otto Hässler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 64. Bastonaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■769

— Kom, kom, så få vi se, hvad som låter sig göra, hviskade
hon. Vi ska’ försöka, om vi inte kunna få undan stenen, och
sedan ... låt sedan gamla Milinski ombesörja resten! Jag skall
se, höra och handla för er. —

Men innan vi se, hur den gamla kvinnan och hennes
följeslagare lyckades i sitt förehafvande, begifva vi oss ännu en gång
in i grottan.

Vi ha där redan bevittnat striden mellan John Mård och
röfvarena och sett, på hvad sätt f. d. betjänten sökte hämnas på den
förrädiske grefven.

Vi veta också, att Greta endast med knapp nöd undgått ödet
att blifva nedstucken af den ursinnige John.

Men dess bättre blef den vildsinte karlen snart öfvermannad
och åter fängslad.

Inte heller doktor Brummer hade lyckats gripa till flykten, och
det af det enkla skäl, att röfvarena försiktigtvis spärrat ingången
till grottan.

Doktorn hade följaktligen ej kunnat finna utgången.

Sedan John och Brummer ånyo blifvit fängslade, kastade man
dem helt simpelt åt sidan, och en röfvare fick befallning att med
skjutvapen i hand hålla vakt hos dem öch ej tillåta dem röra sig
ur fläcken.

— Men så gif då de ärkeskälmarna genast ordentligt med
prygel! ropade grefven. Det ska’ bli mig ett sannt nöje att höra dem
tjuta. De äro så väl förtjänta af spö; ty så länge jag stått i
förbindelse med dem, ha de intet gjort annat än fört mig bakom ljuset,
på alla vis bedragit mig och skojat mig på pängar.

Han gick närmare den fängslade Brummer och fortfor:

— Ja, ja, doktor Giftblandare, nu ska’ du väl ändå snart lära
dig inse, att det varit bättre, om du menat ärligt med mig. Hvad
har du nu för all din bakslughet och falskhet? Den vackra Greta
blir aldrig i lifvet din hustru. Och en sådan gammal narr som du
borde väl också hellre tänka på sin saliga hädanfärd än på vackra
flickor och giftas.

Doktorn tiilkastade grefven en giftig blick och vände sedan
bort ansiktet.

John skar tänderna, så att det gnisslade, och frammumlade
hotelser och förbannelser mot grefven.

Lilly ii. " 49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:23:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lilly/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free