Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 64. Bastonaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■776
ni svära att aldrig göra barnet något illa. Bröte ni sedan den
eden, så fällde ni i och med det samma er egen dödsdom.
Grefven skulle blott allt för gärna velat få barnet i sitt våld
för att sedan kunna göra utaf med det; men en sådan fara, som
den Maros hotat honom med, ville han dock ej utsätta sig för.
Därför svarade han:
— Själf kan jag inte ta hand om barnet. Jag måste i likhet
med min Zuleima vara fri och obehindrad. Barnet skulle alltjämt
vara oss i vägen.
— Nåväl, din maka får då ta med sig barnet, och Danilo
och juden måste ikläda sig förpliktelsen att sörja för dess vård och
uppfostran; ty de vilja nog ej låta fru grefvinnan behålla barnet,
eftersom det ju är deras plan att äfven sälja fru grefvinnan under
föregifvande, att hon fortfarande är en jungfru.
Grefven hade ingenting emot detta förslag.
— Godt, kapten! sade han. Ålägg då juden att uppfostra
barnet! Jag antar, att det inte blir någon dålig affär för honom;
ty flickan blir säkerligen med tiden en lika vacker kvinna, som
modern är. Hvad han kostar på barnet, det lår han nog igen med
vacker ränta, om han i en framtid äfven säljer flickan till någon
rik turkisk pascha. Säg Danilo det! Han skall bli förtjust i
förslaget.
— Skurk! ropade någon i detta ögonblick genom en springa
in i grottan, och samtidigt small ett skott, hvilket slet bort hälften
af grefvens ena öra.
Adlerström upphäfde ett rop af smärta och for hastigt åt
sidan.
Det var tur för honom, det var hans räddning; ty just som
han sprang åt sidan, smällde ytterligare två skott.
Kulorna hveno tätt förbi hans ansikte.
— Hvad vill detta säga? Tillbaka! ropade röfvarhöfdingan
och såg bort mot den remna i berget, genom hvilken krutröken
trängde in i grottan.
Grefven, från hvars öra blodet strömmade, skrek:
— Det var ingen annan än den fördömde Folke Wallmark,
den hejduk, som upphäft sig till min frus beskyddare, och
som-följt henne hit ned till Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
