Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 67. Misslyckade räddningsförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■799
på fri fot, innan de för sig själfva erlagt en större summa som
lösen. Men hvart tog käringen vägen? För tusan i våld, sök
framför allt henne! Hon är ju i besittning af en furstlig
förmögenhet, som hon stulit från mig.
— Jag tyckte, sade då en röfvare, att gumman sprang förbi
mig inåt klyftan till.
— Så tag då några man och fånga med deras tillhjälp själf
kvinnan! föreslog Maros. Jag skall under tiden underhandla med
herrskapet här.
— Ja, gör det, kapten! svarade grefven skrattande. Fordra
minst tre hundra tusen lire som lösepänning af dem. Ha de
betalat den summan, så våga de sedan säkerligen aldrig mera visa
sig här i trakten.
Sedan tillsade grefven några röfvare att följa med och hjälpa
till att infånga Zuleimas mor.
— Man får inte förvåna sig öfver hvad den skurken
Adler-ström redan gjort, när man hör, att han nu äfven nedlåter sig till
att anställa jakt på en gammal kvinna, hvars barn han lockat på
villovägar, utlät sig Folke Wallmark i bitter ton.
— Lägg er inte i den saken, herre! tog Maros till orda.
Kvinnan i fråga har intrigerat mot oss och bör på grund häraf
bestraffas. Men tro inte, att jag i öfrigt delar denne mans
ohederliga tänkesätt, och frukta icke, att jag skall låta er umgälla det,
att ni kommit hit för att antaga er de enleverade fruntimren!
Hade ni kommit hit några dagar före Danilo, så skulle jag helt
enkelt ha afvisat dennes förslag. Nu ha ni kommit för sent, ty
eftersom jag redan lofvat Danilo att mot skälig ersättning göra
honom den begärda tjänsten, måste jag också obrottsligt hålla mitt
löfte. Att göra det, det ålägga oss de lagar, som vi själfva stiftat.
Jag skulle, fastän jag är kapten, för mina kamrater framstå som en
äielös man, om jag ej hölle mitt ord. Återvänden in i grottan och
vänten där, tills morgonen inbryter! Så snart den första
morgonrodnaden uppstiger på himlen, ä’ ni åter fria, och ingen af mina
kamrater har rätt att tillfoga er något ondt eller att af er fordra
någon lösepänning.
— Ert ord i ära, kapten, svarade Folke Wallmark; men ni
glömmer, att ni gjort detta löfte till en skurk, ty en sådan är
Danilo. Ni skulle ej sjunka utan tvärtom stiga i edra kamraters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
