Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■806
— Alldeles riktigt. Men han får också vidkännas alla
omkostnaderna, och hvad rom är hufvudsaken: han bär hela ansvaret.
Ja, ibland händer det till och med, att han står där med bedröfligt
lång näsa, när en vacker flicka lyckas rymma eller han för en
annan ej finner någon köpare. Men i genomsnitt är det nog en
ganska god affär.
— Godt, Danilo! fortfor Greta, Jag vill då göra er ett förslag.
Danilo nickade, men han smålog därvid så hemlighetsfullt,
som om han redan visste hvad Greta ville säga honom.
— Utlämna oss inte till juden, Danilo!
— Det vore en dålig affär, svarade den senare.
— Tvärtom, Danilo, invände flickan. Ni kan ju alldeles
ensam förtjäna den summa, som juden hoppas förtjäna. Om ni friger
oss, så är min väninna gärna beredd att därför till er låta utbetala
trettio tusen, ja, till och med fyrtio tusen lire.
— Hm! Det vore nog en fin affär, smålog agenten, men . . .
— Men? frågade Greta. Tror ni, att ni inte skulle få
pän-garna?
— Ha ni dem här? ljöd genfrågan.
— Nej, vi ha för tillfället endast en högst obetydlig summa
på oss; ty vi voro naturligtvis inte alls förberedda på ett sådant
öde. Vi måste först låta lyfta pängarna genom våra vänner.
— Så, så. Och hur länge skulle det dröja, innan pängarna
stode till mitt förfogande?
— Inom högst åtta dagar skulle ni ha dem.
— Nå ja, en sådan affär skulle jag nog vilja vara med om.
— Ni samtycker då till vårt förslag? frågade grefvinnan Lilly
gladt.
— Ack, jag skulle så gärna vilja göra det; men det går inte.
— Hva’? Hvarför skulle det inte gå? utbrast Greta
— Emedan jag, ifall jag inläte mig på affären, möjligen komme
att få dra vefven.
— Det behöfver ni inte alls befara, Danilo, försäkrade
grefvinnan. Hvad jag lofvar er, det håller jag också.
— Därpå tviflar jag heller inte; ty ni skulle, så länge ni
befinner er i fångenskap hos mig, naturligtvis själf ha största intresset
af att infna ert löfte
— Nå-å, hvilka betänkligheter kan ni då hysa? frågade Lilly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
