Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 68. Lefvande last
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■808
Han har redan låtit mig förtjäna mången slant, och jag vill äfven
för framtiden stå i affärsförbindelse med honom.
— Men, Danilo, juden är ju en skurk. Ert löfte till en sådan
behöfver ni ju inte hålla, och om ni på en gång får så mycke’
pängar, att ni aldrig mera behöfver göra dylika affärer, så kan
det ju vara er alldeles likgiltigt, om han är er ovän eller ej.
— Ingalunda, invände Danilo. Juden har äfven många andra
vänner, och droge jag honom nu vid näsan, så skulle han svara mig med at1
att skicka mig en legd lönmördare på halsen. Han förstår konsten att
spinna dylika intriger, och det vore inte första gången han på detta
sätt hämnades på sina forna affärsvänner. För öfrigt är det inte
alls omöjligt, att han kan betinga sig ett vida högre pris för er, och
i så fall höjer han nog också frivilligt mitt arvode, om också icke
precis så gärna, så likväl för att kunna göra flera sådana affärer
med mig. Men jag skall själf underrätta honom om ert förslag.
Han låter tala med sig, och om ni under öfverresan ej bereda mig
några svårigheter utan godvilligt foga er i alla mina anordningar,
så ha ni vida större utsikt, att han tar ert förslag i öfvervägande
och går in därpå. Vi träffas alltså åter.
Danilo fortsatte icke längre samtalet med sina vackra fångar
utan lämnade strax åter hytten.
Samtalet med honom hade för Lilly och Greta åtminstone hafc
det goda med sig, att de nu åter kunde hoppas.
De voro öfvertygade om, att juden icke så utan vidare skulle
förkasta deras förslag; ty nästan utan all möda kunde han förtjäna
en så stor summa, som han kanske icke skulle kunna erhålla, om
han fullföljde sin plan att sälja de båda fångarna.
Korteligen, grefvinnan Lilly och Greta hade efter delta samtal
blifvit mycket lugnare samt motsågo modigare och förtröstansfullare
framtiden.
I hemlighet närde de fortfarande det hoppet, att deras
energiska vänner skulle lyckas befria dem ur kvinnoröfvarenas våld före
afresan från Venedig.
Att grefvinnan Lilly fortfarande fick glädja sig åt ägandet af
sitt barn, det var för henne ytterligare ett skäl att efter
omständigheterna vara nöjd med sitt öde.
Hur länge sjöresan varat, det visste Lilly och Greta icke själfvar
endast så mycket visste de, som att den förefallit dem ändlöst lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
