Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 69. Skeppsbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■822
SEXTIONIONDE KAPITLET.
Skeppsbrottet.
— Hejsan! jublade kaptenen, när han åter igen genoir,
kikaren betraktat ångbarkassen. Ser du, Danilo, hur brådt de där
har-krankarna ha att retirera? De veta blott allt för väl, att de med sitt
nötskal inte kunna trotsa stormen. Med eller mot sin vilja tvingas
de nu att fortast möjligt draga sig tillbaka till land för att inte bli
öfverraskade af stormen ute på öppna sjön. Gud nåde dem, om de
inte med sin ömkliga farkost i tid uppnå en storm fri bugt eller en
mot stormen skyddad hamn! Ser du, nu refva de redan seglen.
De ge sin sak förlorad, och vi ha vunnit spelet, förutsatt nämligen,
att Jungfrun lyckligt rider ut stormen.
— Tror du, att den gör det, Janos?
— Du är väl redan rädd, Danilo, ännu innan vi ha en hand
full vind?
— Inte precis det,. Janos; men om du talar om en storm, så
måste det stå illa till; ty du känner icke så lätt fruktan.
— Det har du rätt i. Gå ned till fruntimren och förbered
dem på, att vi stå inför en hård strid med vind och vågor! Här
uppe är du inte till någon nytta utan bara i vägen för oss.
— Du fruktar väl då det allra värsta, Janos?
— Låt oss hoppas det bästa; ty skulle jag tappa hufvudet, så
vore vi förlorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
