Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 71. Räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■849
kastade då den döda helt enkelt tillbaka i hafvet, ty då sluppe vi
ifrån både omkostnaderna och besväret med att begrafva henne.
Hvad Lea ondgjordes på sin far, för det han visade en så total
brist på hjärta och känsla!
Men plötsligt jublade hon:
— Hon lefver. Hon letver. Jag kände, att hon helt lätt tryckte
min hand.
— Låt mig känna, om hon äfven trycker min hand! sade
Mosessohn.
Därmed ville han fatta tag i Lillys hand.
Men Lea stötte nästan med brutalt våld sin far tillbaka. Och
hon hade till och med dessa ord på tungan:
— Du är inte värd att med din hand vidröra denna ädla
kvinna.
Men hon behärskade sig och sade i stället:
— Låt vara, snälla pappa! Du vet, hur det kunde gå, om du
skrämmer henne. Skall hon förblifva vid lif, så är’ det nödvändigt,
att jag riktigt kärleksfullt antar mig henne och intalar henne tröst.
Gå du med Danilo och Janos ännu en gång utmed stranden och sök
efter Greta och barnet! Jag och Nikita skola föra fru grefvinnan
till ruinen och där förpläga henne så väl, att hon i morgon eller
åtminstone någon af de närmaste dagarna åter fullständigt repat sig.
— Kom, Nikita, och låt oss gå!
— Ja, gå och gör allt, som är nödvändigt, för att fru
grefvinnan skall bli frisk igen! sade juden. Men du känner din
instruktion, tillade han.
Han närmade sig gubben, i hvars öta han försiktigt hviskade
några ord.
— Det är bra, det är bra; jag skall nog vara vaksam, svarade
Nikita.
— Hvad sa’ dü åt Nikita, snälla pappa? frågade Lea.
— Gå, Lea lilla, mitt barn! svarade juden. Jag har bara
gifvit min vän Nikita ett godt råd.
Lea anade, att det var någonting alldeles särskildt med detta
"goda råd"; men hon visste också, att hon nu för ingen del fick
för sin far förråda denna sin hemlighet.
För den ärade läsaren vilja vi omtala, det juden befallt gubben
Lilly II. 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
