Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 71. Räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■851
kita af juden erhållit sträng tillsägelse att kvarhålla henne där som
fånge.
Lea visste det, och hon underrättade äfven grefvinnan därom,
men för att lugna Lilly tillade hon, att hon, sedan denna hämtat
sig från den utstånina förskräckelsen och de ansträngningar, som
hon måst underkasta sig, nog skulle finna medel och utvägar att
bevara denne för det henne tilltänkta ödet att bli såld till Turkiet.
Korteligen, för grefvinnan gjorde Lea ingen hemlighet däraf,
att hon var fast besluten att på något listigt sätt korsa och
omintetgöra sin fars skurkaktiga plan.
Redan där nere på hafsstranden hade Lea helt tyst hviskat i
grefvinnans öra:
— Var inte alls orolig eller ängslig! Lita på mig! Jag gillar
ingalunda min fars plan, och jag skall åter försätta er i frihet. Men
foga er tills vidare skenbart helt lugnt i ert öde. så att min far ej
fattar någon misstanke och omintetgör min afsikt!
Det var redan midnatt, när juden, Danilo, Janos och den
andre vid skeppsbrottet räddade sjöröfvaren anlände till ruinen.
Lea behöfde inte alls besvära sig för att få veta, om männens
efterforskningar krönts med någon framgång, ty juden kom genast
skyndande in i det rum, hvari Lea och grefvinnan Lilly befunno sig.
Han var ju allt för ifrig affärsman, för att grefvinnans tillstånd
skulle ha varit honom likgiltigt.
Hur glad vardt han icke, och hur förnöjdt blinkade han icke
åt sin dotter, när han såg, att grefvinnan Lilly ännu var vid lif och
efter omständigheterna redan hämtat sig tämligen bra.
Lea frågade genast, om hennes far och hans vänner möjligen
lyckats få reda på, hur det gått Greta och barnet.
— Jag vore väl inte så djupt bedröfvad ’då, om vi redan
funnit och räddat den vackra flickan. Bara en liten stund vilja vi
rasta och stärka oss med mat och dryck för att sedan, så snart
dagen gryr, åter begifva oss ned till stranden Skulle den vackra
flickan ha drunknat, så måste vi ju i morgon bittida åtminstone finna
hennes lik. Men att det gått så olyckligt, därtill äro de båda
ftun-timrens vänner skulden. Janos skulle helt lugnt ha väntat i den
skyddande viken, om inte de där männen hade försökt att med
våld befria våra vackra fångar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
