Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 72. I Guds och goda människors beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■860
— Blir det nödvändigt, så måste det ju ske, mor, svarade
fiskaren. Mor, var inte orolig, ty utan trängande nödvändighet sätta
vi inte våra lif på spel. Hvem vet, om vraket öfver hufvud når
kusten, ty det styr ju kurs rakt på grundet. Men vi vilja göra hvad
vår plikt som kristna bjuder oss, och i händelse skeppsbrutna skulle
bli synliga i närheten af stranden, måste vi försöka rädda dem.
Hustrun visste blott allt för väl, att hon ej kunde ändra
mannens beslut, hvarför hon inskränkte sig till att anbefalla honom och
sina söner den största försiktighet.
— Se så, var nu inte ängslig, gumman min! sade Lorenzo,
när han såg, att hustrun stod där och sväljde gråten. Vi känna
bättre till vattnet än hvilken annan som helst och skola ej företaga
något, innan vi ha klart för oss, att vi kunna uppnå något resultat.
Bed för oss och de stackars skeppsbrutna!
Därmed aflägsnade sig Lorenzo, och hans söner följde med
oförskräckt mod efter.
Knappast hade de kommit ned till viken, innan de också sågo
spillror drifva mot land och därigenom erhöllo vissheten, att vraket
faktisk: krossats mot grundet.
Den gamle Lorenzo stod högt uppe på den kala klippan,
hvilken på detta ställe bildade yttersta udden af landet, och hvarifrån
man kunde öfverskåda hafvet på en stor sträcka.
Hans söner hade redan fört den stora fiskarbåten i närheten
af den plats, där fadern höll utkik.
Gamle Lorenzo stod där som gjuten i brons på sin höga
observationsplats.
Han vacklade och vek ej, fastän stormen med-all makt hven
kring hono.u, och fastän han oupphörligt öfversköljdes af yrande
stänk från vreda vågor.
Han höll blicken oafvändt riktad utåt den vida slätten, där
delar af vraket som lekbollar kastades omkring och allt mera
närmade sig land.
Men det var icke dessa spillror af vraket, som fängslade hans
uppmärksamhst, utan han spejade med falkblick omkring tör att om
möjligt upptäcka någon skeppsbruten.
Snart hade han klart för sig, att större delen af spillrorna dref
i land längre norrut.
Dit kunde han dock ej komma, åtminstone inte så fort, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
