Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 72. I Guds och goda människors beskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■871
redan blifvit tillfångatagna. Jag själf har för er skull gifvit
nödsignalen. Ser ni, där komma redan några personer bortifrån byn
hitåt. Skynda dem till mötes. Jag måste åter bort härifrån, om
jag vill undvika att af mina vänner bli behandlad som förrädare.
Jag har verkligen inte lust att bli nedskjuten Lyd nu mitt råd!
Mer än att på detta sätt förhjälpa er till räddning kan jag med bästa
vilja icke göra. Glöm icke, att ni, om ni tvekar, redan åter skall
vara judens fånge, innan folket från byn hunnit hit!
Med dessa ord skyndade han därifrån och sprang utlör
sluttningen i afsikt att i Gretas intresse ännu längre kvarhålla sina
kamrater nere vid viken.
Men han hade ej hunnit långt, innan han såg juden och
piraterna komma sättande uppför sluttningen.
— Tillbaka, tillbaka! ropade han åt juden, som kom före alla
de andra. Byinvånarna komma hitåt, och de äro beväpnade.
Antagligen befinner sig flickan borta i byn.
Men juden hade nu redan fått syn på fiskarens stuga. Han
ropade då åt sina följeslagare:
— Där, vänner, där ligger Lorenzos koja. Flickan måste
naturligtvis finnas där, och vi ha god tid på oss att ta henne till
fånga, innan bönderna hinna hit.
Och utan att fästa sig vid Danilos ord stormade juden vidare.
Danilo kunde ingenting mera göra, om han ej ville göra sig
misstänkt och mot sig frambesvärja sina kamraters hot och hämdlust.
Han önskade emellertid så uppriktigt, att Greta måtte ha följt
hans råd och lämnat stugan.
Sedan Danilo så hastigt aflägsnat sig, satt Greta där ännu
några ögonblick som förstenad.
Sedan steg hon långsamt upp, i det hon suckade:
— O Gud i himmelen, råd mig, hur jag bör göra! För den
goda Lillys skull skulle jag vilja dela hennes öde och frivilligt gifva
mig fången åt dessa förskräckliga människor. Men barnet? — Nej,
det går inte, jag måste fly. Hvad skulle det bli af det arma
barnet, om vi bägge två råkade i de där odjurens våld? Ja, ja, de
skulle nog icke bäfva tillbaka för den synden att mörda barnet eller
att låta det ömkligen omkomma. Jag måste i väg. Lilly, för ditt
barns skull måste jag fort bort härifrån.
Med dessa ord skyndade hon med barnet ut ur stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
