Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 73. En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■885
Hon träffade också mycket riktigt gumman på uppgifvet ställe
i ett litet krypin, som knappast förtjänade benämningen rum.
Här hade hon aflagt sin förklädnad och satt där vid Hildurs
inträde skenbart alldeles sysslolös.
— Kom, fru Milinski! Vi vänta på er, sade Hildur ifrigt.
— Hvad står då på?
— Herr Wallmark har kommit tillbaka, och vi skulle vilja
höra er åsikt angående en viss sak.
— Om frun går före, så kommer jag strax efter, lofvade
gumman.
Hildur å’ervände till de båda männen.
— Hon kommer strax, sade hon. En högst underlig
människa, denna Milinski Det är inte lätt att bli klok på henne.
Man behöfde ej vänta länge.
Redan om några minuter steg gumman Milinski, nu åter igen
förvandlad till gubbe, in i rummet, där de andra tre voro
församlade.
När hon nu hörde, att någon sökt herrarna Wallmark och
Arlén, och fick beskrifningen på honom, utbrast hon:
— Det måste ha varit han, det måste ha varit den person,
som tog fast mig och tvärt sade mig midt i ansiktet, att jag var
en till man förklädd kvinna. Han ville ovilkorligen ha upplysningar
af mig, emedan han lyssnat på rrig; men jag ryckte mig lös från
honom och flydde.
— Och ni kände honom heller inte, fru Milinski ? frågade
Hildur. Var det inte den skurken Brummer eller hans själsfrände
John ?
— Nej, nej, de båda gossarna skulle jag ha känt igen midt
i kolsvarta natten. Det var en vacker karl, men en blick hade
han, så att en poliskonstapel kunde ha afundats honom den. Jag
ville verkligen inte ha någonting att skaffa med honom.
— Men, min Gud, utlät sig Folke i ängslig ton, hvem kan
det väl då ha varit? Hvar — hvar, fru Milinski, iortfor han
hastigt, såg ni denne obekante?
— Nere vid hamnen,
— Kom då, fru Milinski! Följ med mig och låt oss söka
den mannen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
