Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 74. Ett nytt bofstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■891
Matrosen svor och ropade några glåpord efter den
bortskyn-dande, och därmed tycktes den omilda sammanstötningen vara
glömd.
Matrosen förde våra vänner genom flera smala gränder, hvilka
allesamman gnnomlöptes af kanalen.
— à’ vi då inte snart lramme? frågade Ragnar, hvilken den
väg, som matrosen valt, föreföll ansenligt lång.
— Ja, äfven mig vill det synas, som komme vi här alldeles
på tok för långt bort, sade Folke. Hotell di Roma måste, så vidt
jag vet, ligga nästan i stadens medelpunkt.
— Ja visst, ja visst, svarade matrosen. Vi äro strax vid målet.
Se ni, vi ha bara att gå den där trottoaren fram och öfver bron,
sedan komma vi in på den breda gatan.
De kommo till en liten, endast för fotgängare afsedd bro, som
ledde öfver kanalen.
Matrosen stannade.
— Se ni, sade han, där borta är gatan. Nu gå vi bara öfver
bron, så ä’ vi strax där.
Folke skyndade, alldenstund matrosen blef stående där, liksom
ville han af artighet först låta våra vänner passera, fort öfver kanalen.
I detta ögonblick grep matrosen Ragnar Arlén, hvilken såg sig
om och uppmanade Hildur att gå före, plötsligt i ryggen och föste
honom mea en hisklig fart öfver bron.
— Min Gud, hvad gör ni? utbrast Hildur förskräckt.
Men dä kom matrosen, sedan han gifvit Ragnar ytterligare en
våldsam knuff, skyndande tillbaka öfver den lilla bron och motade
med brutalt våld Hildur, under det han samtidigt lät höra en hvissling.
I detta ögonblick flög bron, som var ett slags vindbrygga,
hastigt upp, och följaktligen voro Ragnar och Folke plötsligt af en
kanalarm skilda från Hildur.
Liksom uppvuxna ur jorden uppdöko nu bakom den uppdragna
bryggan helt plötsligt tvänne män, hvilka utan vidare kastade sig
öfver den i hvarje lem darrande Hildur, grepo henne och pressade
in en kafle i hennes mun, då hon började skrika på hjälp
— Din skurk . . .
— Förrädare! Förrädare!
Så utropade nästan samtidigt Folke och Ragnar, hvilka stodo
där rådlösa af bestörtning och skräck på andra sidan kanalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
