Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 75. En oskattbar vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■905
— Äfven den tjänsten skall jag gärna göra dig, herre,
förklarade röfvaranföraren beredvilligt. Nu har jag ej längre några
förpliktelser mot Danilo, ocn du skall få veta allt, hvad jag af Danilo
fått veta om juden Mosessohns gömställe och hans planer.
Maros gaf sina män nödiga befallningar och anvisade dem den
plats invid floden, där de borde hålla sig gömda till mordellinernas
ankomst.
Sedan uppmanade han Tschang och Salarino att komma till
honom.
Så skedde.
På en plats, hvarifrån de, utan att själfva bli sedda, kunde
öfverskåda floden på en stor sträcka, gömde äfven de sig.
Tschang hade dessförinnan underrättat männen från Lillys
egen-dem om i hvad mån han ändrat sin plan, men de stannade i alla
fall allesamman kvar för att i nödfall kunna gripa in och hjälpa till.
I det stora hela kunde de vara mycket belåtna därmed, att
Maros och hans män ensamma ville utsätta sig för de med en strid
förenade farorna; ty att det här ej skulle kunna aflöpa med mindre
än en strid, det låg ju rent af i sakens natur.
Maros uppfyllde sitt löfte.
Han meddelade Tschang Yao allt, hvad han hade sig bekant
om juden Mosessohns, slaihandlarens, hemliga vistelseort.
Några noggranna och bestämda upplysningar kunde han dock
ej lämna, alldenstund han endast kände till den där trakten, såsom
han hört den beskrifvas, och han endast så till vida intresserat sig
för hela den där angelägenheten, som han själt haft med den samma
att göra.
Så mycket mer intresserade han sig för Hildurs öde, och detta
af det enkla skäl, att det här var fråga om en förhatlig konkurrents
handling, hvilken han hade för afsikt att göra sig af med för alltid.
Härtill kom, att han och hans män svurit doktor Brummer
och John hämd.
Maros betraktade det som en djärthet utan like, att flyktingarna
trots den redan erhållna, bittra lärdomen vågat stanna kvar här i
trakten och fuska i hans vrke.
Han kände sig på sätt och vis ensamberättigad att etter behag
styra och ställa här i Venetien.
Hvarje annan röfvare var i hans ögon ingenting annat än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
