Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 75. En oskattbar vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■907
Han klättrade uppför en tämligen hög klippa, hvarifrån han
kunde öfverskåda floden på en vida större sträcka.
Med Maros hade han kommit öfver ens om, att han skulle
kasta ned en liten sten, ifall han gjorde någon upptäckt af vikt.
Morgonen inbröt.
Med förskräckelse insåg Tschang, att det var honom omöjligt
att nu hinna afresa med postångaren från Venedig.
Och om också den snabbaste häst stått till hans förfogande,
skulle han likväl ej ha hunnit fram i rätt tid; ty redan om en timme
stack ångaren ut till sjös
O, hvad han beklagade det!
Men Hildurs räddning var likaledes en bjudande
nödvändighet.
Så länge han ej visste henne räddad, skulle han ej ha fått
någon ro, och det skulle gifvetvis ha inverkat menligt på hans
försök att bringa Lilly och Greta hjälp.
Han tröstade sig med det, att stormen hindrat äfven många
andra fartyg från att utgå, och att han, om han också komme
några timmar senare till Venedig, likväl snart skulle finna en
båtlägenhet till Triest.
Plötsligt varseblef han långt borta på floden en svart punkt,
som tycktes flytta sig närmare.
Strax därpå gjorde han den upptäckten, att en person, som
i nedhukad hållning rörde sig framåt, tämligen raskt närmade sig
röfvarenas gömställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
