Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 76. Näpsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■910
ställe och rodde helt långsamt uppför floden, alltjämt hållande sig
tätt intill den andra stranden. Jag skyndade alltjämt på den här
sidan före båten. Då kom plötsligt, såsom jag tänkt mig, en man
springande efter mig. Snart fick jag emellertid klart för mig, att
hans brådska inte gällde min person. När han kommit i jämbredd
med båten, lät han tätt efter hvarandra höra några hvisslingar, och
>iessa besvarades genast från båten. Strax därpå styrde den senare
öfver till den här sidan, och mannen på stranden steg ned i den.
Sedan fortsatte hela följet åter färden. Men äfven nu höllo de sig
mera intill den andra stranden.
— Säg, Lamperti, har du en aning om, hvem den man var,
som senast steg ned i båten? frågade Maros.
— Om jag inte misstar mig, så var det Mordelli själf, ty jag
hörde honom skryta af, att han fört den bortröfvade fruns man och
dennes vän på orätt spår.
— Och såg du inte, Lamperti, om de båda fångarna, som
rymde från oss, voro med i båten?
— Såg dem gjorde jag inte, ty mörkret var för intensivt, för
att man på långt håll skulle kunna känna igen en människa. Men
doktor Brummer kände jag igen på rösten, och hörde jag inte allt
tör galet, så är äfven vår konkurrents bror med i båten.
— Dat vore ju för präktigt, om vi med ens kunde få fatt i
hela sällskapet, jublade Tschang Yao. Tyvärr var jag från allra
första början alldeles för hänsynsfull mot dessa skurkar, och fru
grefvinnan ångrar nog nu bittert, att hon icke redan för länge sedan
gifvit sitt samtycke till deras exemplariska bestraffning. Men nu
kommer jag inte längre att ta hänsyn till något, ty det onda måste
ryckas upp med roten.
— Låt oss ombesörja den saken, herre! sade röfvarhöfdingen.
Nog ska’ vi förskaffa dig och dina vänner ro och fred för detta
följe alltid. Jag slår vad, att de styrt så till, att misstanken för
deras stråtröfvarbragd faller på oss; men det ska’ de få sota för.
Rännsnarorna ligga redan i beredskap för dem.
Båten hade under tiden kommit helt nära.
Nu gled den endast helt långsamt fram.
Plötsligt lade den till stor förtret för de otåligt väntade till ett
stycke nedanför gömstället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
