Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - 76. Näpsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■913
— Kan just undra, hvar han nu håller hus, skrattade John.
Han fick visst jämt schå med att klara sig för sin tilltänkta
svärmor.
Under det de båda talade så, blef Hildur Arlén, som under
båtiärden varit fängslad till händer och fötter, befriad från de band,
som fängslat hennes fötter, hvarpå hon fördes i land.
En af dem, som hjälpte till att bära henne, tog också kaflen
ur hennes mun, sägande:
— Nu kan du skrika, så mycket du vill. Din herr man skall
ej höra dig
Ännu dröjde Maros och Tschang med sina män kvar i sina
gömställen; ty de ville vänta, tills äfven John och doktor Brummer
lämnat båten. Men dessa gjorde ännu inga anstalter därföt.
Plötsligt hörde de doktorn yttra:
— Eftersom vi ha lite’ svårt för att gå, följa vi inte först
med till grottan utan resa vidare för att genom ett bud ombesörja
brefvet till vinbergsvillan. Eller hvad sägen I om det förslaget, god’
vänner?
— Jo, det kunna ni ju ombestyra, svarade Frans Mård. Vi
ska’ nog ensamma föra fången till vårt gömställe. Men var för all del
försiktiga, så att ingen får nys om, hvart fången blifvit förd!
Då, just som Maros och Tschang Yaq, hvilka till hvarje pris
ville ha fatt i doktorn och John, gåfvo tecken till samfäldt öfverfall,
skrek en af de röfvare, som fört Hildur i land, med hög röst:
— Förräderi! Förräderi!
Och samtidigt ilade han tillbaka ned till flodstranden och tog
ett hopp ned i båten.
De röfvare, som legat gömda i närheten, äfvensom männen
från Lillys egendom rusade fram ur sina gömställen.
Maros kastade sig genast öfver Mordelli, hvilken med dolk i
hand rusade emot Hildur.
Tschang insåg likaledes, i hvilken fara Hildur sväfvade, och
kastade sig emellan henne och Mordelli.
Vid åsynen af Tschang utstötte Hildur ett glädjerop.
— Herr Rehn! utbrast hon. Ni . . . Tschang Yao, ni här?
— Ni är räddad, svarade Tschang. Alla dessa personer äro
mina vänner.
I detta ögonblick, då Tschang Yao och Maros bemödade sig
Lilly II. 58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
